roadslesstraveled.blogg.se

När man berättar att man ska resa till USA med en 9-månaders bebis får man olika reaktioner. Vissa blir imponerade och tycker att det är gött att vi inte låter oss begränsas av att ha fått barn utan vågar oss iväg på ett sådant äventyr. ”Vänjer man bara barnen tidigt vid att resa är det inga problem”, är en kommentar som återkommit. Andra blir lite skeptiska och kanske säger: ”Oj, det skulle inte vi ha vågat”. Ytterligare någon (läs: min mormor) skräder inte med orden utan låter oss veta vilka enormt oansvariga föräldrar vi är som släpar iväg stackars oskyldiga Selma över Atlanten till det fruktansvärda landet USA där i stort sett alla blir utsatta för rån eller vapenbrott var och varannan dag. Att vi ska flyga och dessutom åka runt i bil och bete oss allmänt miljövidrigt utelämnar hon så klart inte heller.

Oavsett ståndpunkt kan nog alla enas om att det innebär helt nya utmaningar att resa med barn. Både jag och min sambo Rebecca är relativt beresta sedan innan, men då har vi bara behövt ta hand om oss själva. Så vilka nya utmaningar talar vi då om?

Flygresan. Denna har i förväg gjort oss en smula nojiga. Hur går det till att byta en blöja på flygplanstoaletten? Kan man ta mjölkersättningpulver genom tullen? Kommer Selma sova harmoniskt eller skrika och göra resan till en pest för samtliga medresenärer? Eller någonstans mitt emellan? Många frågor och en del hjärnspöken. Men vi är inte de första och inte heller speciellt unika, för hur många som helst har gjort den här resan. Vi får försöka tänka på utvandrarna i slutet av 1800-talet som färdades över havet i en båt utan moderna faciliteter i fyra veckor. De hade det tufft!
Vara hemifrån. Ett barn behöver mat, vila, rena blöjor, lagom mycket kläder samt kärlek och närhet. Om dessa kriterier uppfylls i Karlshamn eller i New York spelar mindre roll. Så länge vi är uppmärksamma på hennes behov, planerar inköp av mat och blöjor samt själva är harmoniska och trygga kommer det att funka finfint. Mycket sitter i skallen. Tror man att det ska bli jobbigt, blir det jobbigt. Tror man att det ska bli bra, blir det bra. Och så lite flexibilitet på det.
Mat. Från vissa källor har vi hört att det ska vara svårt att få tag på barnmat i New York. Men herregud, över 8 miljoner människor bor i New York. Hur många barn växer inte upp här och mig veterligen svälter inga ihjäl. Så klart har barnmaten andra märken och smakar kanske lite annorlunda. Vi ska reka mataffärer i förväg så vi vet var vi ska gå och så ska vi så klart ta med en hel del barnmat hemifrån. (vi har i skrivande stund precis varit och inhandlad 15 smoothies och en hel knippe grötpaket)
Tidsomställning. Min erfarenhet när man reser västerut är att det går ganska snabbt att komma in i den nya tidsrytmen. Första och andra morgonen är man uppe strax innan tuppen, men sen är det lugnt. Då är det svårare när man kommer hem och ska vända tillbaka dygnet. Det är då jetlagen slår till. Vi låter Selma succesivt vara uppe lite längre på kvällarna nu veckan före avfärd, så tror vi det ska gå ganska bra. 
Bilåkning. Selma har i vissa perioder varit kinkig med bilåkning, haft svårt att sova i bilen och blivit gnällig. Därför är det viktigt att vi planerar bilkörningen så att vi kör när hon är trött samt delar upp körningarna i mindre etapper med rejäla pauser. Vi kommer inte ha några monsterpass i bilen utan de resmål vi valt ligger relativt nära varandra varpå vi hoppas att det ska gå bra. Många smoothies, många leksaker samt en lektant i baksätet borde göra susen! 

Det känns stort och viktigt för mig att få visa Rebecca det jag brinner så oerhört för. Att besöka USA och lära känna varje hörn av detta gigantiska land har i det närmaste blivit en besatthet för mig. Eftersom Rebecca aldrig tidigare varit i USA förut drömmer jag så klart om att hon ska bli lika frälst som jag och att vi i framtiden kan dela denna passion med varandra.

Under mina tidigare road trips har majoriteten av boendena varit obokade och sökandet efter ett anständigt motellrum framåt kvällen nästan blivit en ritual. Eftersom vi reser med Selma har vi denna resa bokat alla boenden i förväg, vilket känns skönt. Därför vet vi också nästan i detalj hur vår rutt kommer se ut:

- 3 nätter i New York på The Roosevelt Hotel, Midtown
- Hämta ut hyrbilen i New Haven, Connecticut och därefter spendera natten i på Inn at Mystic, Connecticut
- 1 natt på Hampton Inn & Suites i Providence, Rhode Island
- 1 natt på Cape Colony Inn i Provincetown på Cape Cod
- 1 natt på Aloft Lexington, Massachusetts
- 1 natt på Colonial Motel & Spa, Brattleboro, Vermont
- 1 natt på Holiday Inn, Portsmouth, New Hampshire
- Vi avslutar med 3 nätter på Taj Boston innan hemfärd från Boston Logan International Airport.Rutten:
New York – New Haven, Connecticut – Newport, Rhode Island – Providence, Rhode Island – Provincetown, Massachusetts – Brattleboro, Vermont – Cape Neddick, Maine – Portsmouth, New Hamsphire – Boston, Massachusetts

Med en knapp vecka kvar försöker jag tränga bort de nervösa tankarna kring hur det blir om Selma gallskriker hela busstransit-turen eller liknande och fokuserar på minnen som fått mig att bli handlöst förälskad i detta land. Här kommer mina topp-10 upplevelser från de tidigare resorna.10: Gateway Arch, St Louis, Missouri

9: Golden Gate Bridge, San Francisco, California

8: Southernmost Point, Key West, Florida

7: Bourbon Street, New Orleans, Louisiana

6: US Capitol, Washington DC

5: Broadway, Nashville, Tennessee

4: Highway 1, Big Sur, California

3: Downtown Chicago, Illinois

2: Top of the Rock, Rockefeller Center, New York City, New York

1: Grand Canyon National Park, Arizona

Och till sist, mina fem favoritbilder på det som alla road-trips till syvende och sist handlar om: Vägen…Natchez Trace Parkway Bridge, Franklin, Tennessee

Arizona/Nevada border

Blue Ridge Parkway, North Carolina

I-10, West Texas

Route 66, Seligman, Arizona