DAG 11: ARIZONA (Flagstaff, Painted Desert & Page)
USA... Landet där kaffefiltret alltid viker sig. USA är på många sätt ett fantastiskt land. På väldigt många sätt. Men i ett hänseende är det ett klockrent u-land, ett litet men ack så viktigt hänseende: kaffe. Hur kan man i ett i övrigt så välutvecklat land göra så vedervärdigt uruselt och blaskigt kaffe? Ibland hos min 93-åriga mormor har det hänt att filtret i kaffebryggaren har vikt sig och vattnet endast fått en svag rostfärgad nyans (på grund av dålig syn upptäcker mormor inte detta). Ungefär så svagt är kaffet i Amerika. Det smakar vidrigt. Det verkar som att hela USA's sammanlagda kaffefilter-park viker sig. Varje gång. Utan undantag. So sad... :)
Flagstaff, Arizona. På motellet till vänster slaggade jag och min kompis Anders två nätter sommaren 2013.
Vi spenderade en underbart trevlig förmiddag med våra nyfunna släktingar/vänner Karen och Terry i Flagstaffs centrum. Flagstaff är en riktigt mysig liten stad, med ett promenadvänligt "downtown". Här skvallrar coola specialbutiker och fräscha matställen där det serveras vegetariskt och veganskt käk om att Flagstaff är en medveten och bohemisk universitetsstad. Vi handlade souvenirer vid välkomstcentret och åt glass på Heritage Square. Det kändes faktiskt en smula sorgligt när vi sa farväl till varandra på parkeringsplatsen med förhoppning om att vi någon gång ses igen. Kanske i Sverige, kanske i Amerika? Ett stort tack och varma kramar till Karen och Terry. På vägen norrut frågade Selma: "Var är Kejjen och Tejjijen?". Hon tyckte att de hade varit mycket snälla, sa hon!
Visitor Center, Flagstaff, Arizona
Heritage Square, Flagstaff, Arizona
Vi tog Highway 89 norrut genom indianreservatet Navajo Nation där de risiga husvagnarna och de rostiga pick-up-truckarna vittnar om urinvånarnas tuffa situation. Landskapet är smärtsamt vackert att titta på men frågan är vad det duger till mer än att just lägga ögonen på? "Big-sky-country" är ett uttryck som används när man ska försöka förklara känslan av att befinna sig mitt i det storslagna landskap som till mångt och mycket är västra USA. Man förstår när man ser det. Det finns inte mycket som skymmer sikten. Låttiteln "I can see for miles" av The Who ploppar upp i huvudet, för man ser sannerligen milsvida. Arizona var min favorit-delstat under vår resa 2013, mycket på grund av den vackra, men också väldigt varierande, naturen. Färgkontrasten mellan den klarblå himlen och det rödbruna bergslandskapet är onekligen raffinerande och gör sig väl på bild. Kargt, ödsligt, oländigt. Vackert att titta på, men som sagt, till stor del ofruktbar öken. (konstaterade vi redan förra gången vi var här och det har inte förändrats)
Highway 89, Navajo Nation, Arizona
Cameron, Arizona
Page, Arizona
Vid inkörningen mot Page är det nästan frustrerande vackert. Man vill kunna titta framåt, bakåt, åt höger och åt vänster samtidigt för att inte missa någon vy. Färgerna, höjdskillnaderna. Det är hisnande och närmast utomjordiskt. Det här måste vara en av resan absoluta höjdpunkter, konstaterar vi unisont när vi rullar in i det lilla samhället utmed Colorado-floden som grundades så sent som 1957 för att husera arbetarna som konstruerade Glen Canyon Dam och deras familjer.
Glen Canyon Dam, Page, Arizona
John C Page Memorial Park, Page, Arizona
Efter ett hett besök (värmen var massiv på eftermiddagen) på lekparken samt en lång lek-/vilostund på hotellrummet på Comfort Inn & Suites köpte vi med oss picknickmat och begav oss mot Horseshoe Bend, "hästsko-kröken". Tillsammans med Antelope Canyon är det Pages mest populära turistattraktion och det var sannerligen knökfullt med folk som vandrade över den röda öknen till utsiktsplatsen där Colorado-floden gör en krök och bildar en hästskoliknande form. Så oerhört vackert i solnedgången och trots alla turister med kameror i högsta hugg var stämningen mycket trevlig. Eftersom både jag och Becca är rejält höjdrädda placerade vi barn på en filt på behörigt avstånd från klippkanten och så turades vi om att smyga fram så långt vi vågade. Hur många bilder vi än tog gjorde de inte verkligheten rättvisa på långa vägar. Selma var på strålande humör med sina på Walmart nyinköpta My Little Pony-figurer Applejack och Pinkie Pie.
Horeshoe Bend, Page, Arizona
"When you're cool,
Flagstaff, Arizona. På motellet till vänster slaggade jag och min kompis Anders två nätter sommaren 2013.Vi spenderade en underbart trevlig förmiddag med våra nyfunna släktingar/vänner Karen och Terry i Flagstaffs centrum. Flagstaff är en riktigt mysig liten stad, med ett promenadvänligt "downtown". Här skvallrar coola specialbutiker och fräscha matställen där det serveras vegetariskt och veganskt käk om att Flagstaff är en medveten och bohemisk universitetsstad. Vi handlade souvenirer vid välkomstcentret och åt glass på Heritage Square. Det kändes faktiskt en smula sorgligt när vi sa farväl till varandra på parkeringsplatsen med förhoppning om att vi någon gång ses igen. Kanske i Sverige, kanske i Amerika? Ett stort tack och varma kramar till Karen och Terry. På vägen norrut frågade Selma: "Var är Kejjen och Tejjijen?". Hon tyckte att de hade varit mycket snälla, sa hon!Visitor Center, Flagstaff, ArizonaHeritage Square, Flagstaff, ArizonaVi tog Highway 89 norrut genom indianreservatet Navajo Nation där de risiga husvagnarna och de rostiga pick-up-truckarna vittnar om urinvånarnas tuffa situation. Landskapet är smärtsamt vackert att titta på men frågan är vad det duger till mer än att just lägga ögonen på? "Big-sky-country" är ett uttryck som används när man ska försöka förklara känslan av att befinna sig mitt i det storslagna landskap som till mångt och mycket är västra USA. Man förstår när man ser det. Det finns inte mycket som skymmer sikten. Låttiteln "I can see for miles" av The Who ploppar upp i huvudet, för man ser sannerligen milsvida. Arizona var min favorit-delstat under vår resa 2013, mycket på grund av den vackra, men också väldigt varierande, naturen. Färgkontrasten mellan den klarblå himlen och det rödbruna bergslandskapet är onekligen raffinerande och gör sig väl på bild. Kargt, ödsligt, oländigt. Vackert att titta på, men som sagt, till stor del ofruktbar öken. (konstaterade vi redan förra gången vi var här och det har inte förändrats)Highway 89, Navajo Nation, ArizonaCameron, ArizonaPage, Arizona
Vid inkörningen mot Page är det nästan frustrerande vackert. Man vill kunna titta framåt, bakåt, åt höger och åt vänster samtidigt för att inte missa någon vy. Färgerna, höjdskillnaderna. Det är hisnande och närmast utomjordiskt. Det här måste vara en av resan absoluta höjdpunkter, konstaterar vi unisont när vi rullar in i det lilla samhället utmed Colorado-floden som grundades så sent som 1957 för att husera arbetarna som konstruerade Glen Canyon Dam och deras familjer.
Glen Canyon Dam, Page, ArizonaJohn C Page Memorial Park, Page, ArizonaEfter ett hett besök (värmen var massiv på eftermiddagen) på lekparken samt en lång lek-/vilostund på hotellrummet på Comfort Inn & Suites köpte vi med oss picknickmat och begav oss mot Horseshoe Bend, "hästsko-kröken". Tillsammans med Antelope Canyon är det Pages mest populära turistattraktion och det var sannerligen knökfullt med folk som vandrade över den röda öknen till utsiktsplatsen där Colorado-floden gör en krök och bildar en hästskoliknande form. Så oerhört vackert i solnedgången och trots alla turister med kameror i högsta hugg var stämningen mycket trevlig. Eftersom både jag och Becca är rejält höjdrädda placerade vi barn på en filt på behörigt avstånd från klippkanten och så turades vi om att smyga fram så långt vi vågade. Hur många bilder vi än tog gjorde de inte verkligheten rättvisa på långa vägar. Selma var på strålande humör med sina på Walmart nyinköpta My Little Pony-figurer Applejack och Pinkie Pie.Horeshoe Bend, Page, Arizona"When you're cool,the sun shines all the time
So she always kept her shades on
to keep from going blind
She was cool,
She was out there so far
She was nothing less
and nothing more
than the Arizona Star"
/ Arizona Star, Guy Clark
Lite oväntat blev denna dag 11, som på planeringsschemat före resan kanske såg ut som en mellandag då den inte innehöll några kändare sevärdheter eller större städer, en riktig kanondag! Förmiddagen med Karen och Terry i trevliga Flagstaff, en underbart vacker körning de två timmarna till Page och sedan en oförglömlig solnedgång vid Horseshoe Bend. Det känns härligt att få spendera ytterligare en dag och natt i lilla Page med sina bedårande omgivningar. Vi får se vad morgondagen har i sitt sköte. Enligt den ursprungliga planen ska vi besöka Monument Valley, men vi känner att Selma har fått utstå så mycket runtkuskande att vi gärna besparar henne nästan fyra timmars bilkörning imorgon. Våfflor till frukost och bad i hotellpoolen står åtminstone på förmiddagens schema, oavsett vad. :)
Bucket list update: inget att rapportera.
Dagens körning: Flagstaff - Page - Horseshoe bend - Page: 223 kilometer (138 miles)
to keep from going blind
She was cool,
She was out there so far
She was nothing less
and nothing more
than the Arizona Star"
/ Arizona Star, Guy Clark
Lite oväntat blev denna dag 11, som på planeringsschemat före resan kanske såg ut som en mellandag då den inte innehöll några kändare sevärdheter eller större städer, en riktig kanondag! Förmiddagen med Karen och Terry i trevliga Flagstaff, en underbart vacker körning de två timmarna till Page och sedan en oförglömlig solnedgång vid Horseshoe Bend. Det känns härligt att få spendera ytterligare en dag och natt i lilla Page med sina bedårande omgivningar. Vi får se vad morgondagen har i sitt sköte. Enligt den ursprungliga planen ska vi besöka Monument Valley, men vi känner att Selma har fått utstå så mycket runtkuskande att vi gärna besparar henne nästan fyra timmars bilkörning imorgon. Våfflor till frukost och bad i hotellpoolen står åtminstone på förmiddagens schema, oavsett vad. :)
Bucket list update: inget att rapportera.
Dagens körning: Flagstaff - Page - Horseshoe bend - Page: 223 kilometer (138 miles)