roadslesstraveled.blogg.se

”Well, I wish I was in New Orleans
I can see it in my dreams
Arm-in-arm down Burgundy 
A bottle and my friends and me”

/ I wish I was in New Orleans, Tom Waits


Visst kittlade det lite extra när vi imorse slog upp gluggarna med vetskapen om att New Orleans nu ligger för våra fötter i dagarna två. Få amerikanska städer har ett sådant magiskt skimmer över sig. Jazz, voodoo, fest och kulinariska läckerheter i en skön kulturell och etnisk mix. Vi hade strategiskt valt att spendera natten i Diamondhead för att idag ha en kortare körsträcka och därmed mer tid till att se oss omkring. Då vi inte kunde checka in förrän klockan 15.00 körde vi istället rakt igenom New Orleans och över den nästan fyra mil långa och spikraka Pontchartrain Causeway-bron till Mandeville där vi drack en rejäl kopp kaffe på Starbucks och laddade för att ta oss fram till hotellet i mitten av ”The Big Easy”, som är ett av staden New Orleans många smeknamn.Mississippi/Louisiana State LineLake Pontchartrain Causeway Bridge, New Orleans, Louisiana"I traveled from Texas
to Old louis-anne
Through valleys,
o'er mountains and plains
Both footsore and weary
I rested a-while
On the banks of
the Old Pontchartrain"

/ On the Banks of Old Pontchartrain, Hank WilliamsNew Orleans, LouisianaMercedes Benz Arena, New Orleans, LouisianaDet var nog tur att vi var rejält laddade för det var den hittills värsta trafiken och de hittills krångligaste avfarterna vi varit med om. Vi hittade dock med hjälp av GPS och mycket kalla nerver fram till det tokmysiga hotellet Garden Avenue Hotel på St. Charles Avenue i Garden District, ungefär 1,5 km från centrum. Efter incheckning och insikten att vi får dela på en dubbelsäng så bestämde vi oss för att kolla in The French Quarters, som enligt utsago är där det händer. Vi tog en spårvagn mot centrum, hoppade av vid Canal Street och kunde nu höra larmet och nästan känna marken vibrera under våra fötter. Ju närmre Bourbon Street vi kom, desto starkare blev oväsendet. Aldrig förr har någon av oss sett så mycket dekadens, smaklöshet, skönhet och ren och skär galenskap på en och samma gång! The French Quarters är som en stadsdel helt utanför resten av New Orleans och det vi sett av USA hittills. Det är strippklubbar, barer med och utan livemusik, tillstånd att dricka och röka var som helst (och ja, det luktar hasch överallt utan att det är någon som verkar bry sig), enorma drinkar och ölbehållare, street performers, drag queens, ridande poliser, gycklare, månglare, gatumusikanter, balkonger där det konstant festas, vilka överblickar Bourbon Street, som är gatan i centrum för all denna galenskap. I kvarteren i French Quarters i övrigt så finns det butiker och restauranger av alla de slag som serverar riktig southern food och säljer all sorts skräp du kan tänka dig. Det är både vansinnigt och helt fantastiskt på en och samma gång. Något förvånande så är det, i alla fall i dagsljus, många barnfamiljer och par man ser gå omkring, inte ensamma snuskgubbar eller partajande ungdomsgäng som vi kanske först trodde. Men dekadensen och den genuint "gritty" känslan är precis det vi förväntade oss och mer därtill.Bourbon Street, French Quarters, New Orleans, LouisianaNew Orleans är en kulturell smältdegel av episka mått. Grundad av fransmännen 1718, sedan spanskt innan det 1803 blev en del av USA via det amerikanska köpet av Louisiana-territoriet. ”Cajuns” var ursprungligen ”Acadians”, vilka flydde hit från britternas häxjakt på katoliker i Kanada och som behållit sitt franska språk och sin kultur. ”Creole” är en mångfacetterad benämning som kan betyda många olika saker, men slarvigt uttryckt är det en mix av afrikansk, spansk och fransk kultur eller etnicitet. All denna historia, dessa språk och kulturella uttrycksformer har skapat en alldeles unik sammansättning som ger New Orleans, "NOLA", "Crescent City" eller "The Big Easy" sin mycket speciella karaktär. Musiken, maten, dofterna och arkitekturen ger en kulturell cocktail-upplevelse för alla sinnen som är så förbannat häftig! Vi är innerligt tacksamma att vi får uppleva denna stad.Jackson Square, New Orleans, LouisianaVi hittade en bar längs Bourbon Street med ett grymt bra band som spelade Cajun-musik, vilken enligt tradition sjungs på franska och använder instrumenten fiol och tvättbräda. Utseendemässigt såg de dock inte kloka ut! Dörrvakten var enorm, servitriserna sa ”What can I get you, babe?” och hade alla silikonbröst. Vi gick vidare och käkade mumsig Jambalaya och Shrimps Creole på Cafe Pontalba, precis intill Jackson Square. Vi kollade in skylinen och den majestätiska Mississippi River och vi tänkte lyssna på blues på The House of Blues, men där var det hiphopkväll just idag. Vad tusan!? Vi fortsatte gå på stora gatan Canal Street och sedan tillbaka till Bourbon Street som nu framåt sena kvällen var än mer galen. Barnfamiljerna verkade ha gått hem så här dags, däremot syntes massvis av smaklöst klädda turister, strippor som slängde pärlhalsband från balkongerna, neonskyltar, "bouncers" och från alla håll och kanter hörs musiken skvala. Vi gick till en schysst jazzklubb, "SingSing" och beställde öl och shots och bara softade ett litet slag.Cafe Pontalba, New Orleans, Louisiana

"Won't you come along with me
To the Mississippi?
We'll take a boat
to the land of dreams
Steam down the river,
down to New Orleans"

/ Basin Street Blues, Louis ArmstrongMississippi River, New Orleans, LouisianaNär timmen var sen och vi lyckats slita oss från galenskaperna på Bourbon Street frågade vi en polis ifrån vilket ställe vår spårvagn gick. Väl på rätt spårvagn kom vi i samtal med en familj från Texas och lyckades missa vår hållplats, fick fel vägbeskrivning av en kille på ett tatueringsställe, hamnade på en bar där vi spelade biljard och drack ett par öl, lyckades till sist få rätt vägbeskrivning och traskade så småningom vid 03-tiden hem till vårt hotell i 26-gradig fuktig värme. New Orleans... The Big Easy... There’s nothing like it, really… ”Lord have mercy!!”Garden Avenue Hotel, New Orleans, Louisiana

”In the South Land, there's a city
Way down on the river
Where the women are very pretty
And all the men deliver
They got music
It's always playin'
Start in the day time
go all through the night
Catch you down in New Orleans”

/ Down in New Orleans, Dr John


Dagens körsträcka: Diamondhead – Mandeeville – New Orleans 129 miles (208 kilometer)