DAG 19: ARIZONA (Flagstaff, Painted Desert & Navajo Nation)
Det finns de som hävdar att det inte går att få tag på riktigt kaffe i Amerika. Det är inte sant, det gäller bara att veta vart man ska leta. Frukostmatsalen på ett billigt, sjaskigt motell är INTE rätt ställe. Så Martin började dagen med att springa över parkeringen från vårt motell Autolodge Flagstaff till Starbucks för inköp av två ”riktiga” koppar kaffe (dark roast), vilket smakade ljuvligt tillsammans med den överblivna burriton från igår. Mätta, nöjda och glada rattade vi Mazdan mot downtown Flagstaff för att få lite sightseeing-tips på stadens Visitor center.
Visitor Center, Flagstaff, Arizona
Flagstaff, Arizona
Vi körde väg 89 norrut från Flagstaff mot Navajo Nation, som var dagens första utflyktsmål. På ett gigantiskt landområde som innefattar delar av Arizona, Utah, Colorado och New Mexico bor cirka 300 000 Navajoindianer. Vi visste inte direkt vad vi skulle förvänta oss av detta besök, men hoppades på magnifika vyer och genuin kultur. Navajoindianerna är ju till exempel kända för korgbinderi och sandmålningar. På avstånd var vyerna förvisso magnifika; röda massiva klippor och berg och man kunde se miltals. Wow, tänk att bo här och få njuta av denna vackra kuliss varje dag, tänkte vi. Tittar man närmre, mer nogrant och ur ett annat perspektiv ser man dock att det är en ofruktbar öken i olika röda nyanser. Vi körde mot Cameron Trading Post, som lät autentiskt och spännande, men det visade sig vara en jättelik giftshop och ett antal motell som låg utspridda längs vägen. Hit kom busslaster med vita, välbärgade turister som ville köpa allehanda krimskrams med sig hem. Vissa saker i giftshopen verkade vara genuint handgjorda men det mesta kändes som massproducerade turistsouvenirer. "Made in China", "Made in India" (close, but yet so far). Längs vägen fanns skyltar som berättade hur fantastiskt mysigt hotellet vid "trading posten" var. Och visst, det såg helt okej ut. Det som dock inte såg så trevligt ut var navajoindianernas hem som låg strax bakom trading posten. Mobile homes (typ husvagnar) och riktiga ruckel till hus, med skräp och bilvrak utanför. Kontrasterna svindlar…
Navajo Nation, Arizona
Cameron Trading Post, Navajo Nation, Arizona
Painted Desert, Navajo Nation, Arizona
Strax söder om Tuba City ramlade vi över en skylt som utannonserade ”dinosaur tracks”, och mycket riktigt: En guide vid namn Maddie berättade och visade oss runt bland fotspår stelnade i lera av Allosaurus, Triceratops och Tyrannosaurus Rex. Intressant alltihop, men en del av dinosaurieinformationen kändes tveksamt godtycklig. Vi fick även efter en del bearbetning information av henne kring Navajoindianernas situation på reservatet. Om man läste mellan raderna kunde man urskilja en hel del bitterhet och uppgivenhet i det hon beskrev. Inte så trevligt att höra. Men Maggie var trevlig i vart fall. Guidningen kostade egentligen ingenting, men donationer var välkomna, så det fick hon.
Dinosaur Tracks, Moenkopi, Arizona
I centralorten Tuba City hade McDonalds, Taco Bell och Subway nyligen etablerats. Vi tyckte att det kändes en smula tragiskt. En rik kultur och ett stolt folk som tvingas underkasta sig den amerikanska skräpkulturen för att kunna överleva i det moderna samhället. Å andra sidan ger det jobbmöjligheter till unga människor som då slipper flytta till någon av städerna utanför reservatet.
Visitor Center, Flagstaff, ArizonaFlagstaff, ArizonaVi körde väg 89 norrut från Flagstaff mot Navajo Nation, som var dagens första utflyktsmål. På ett gigantiskt landområde som innefattar delar av Arizona, Utah, Colorado och New Mexico bor cirka 300 000 Navajoindianer. Vi visste inte direkt vad vi skulle förvänta oss av detta besök, men hoppades på magnifika vyer och genuin kultur. Navajoindianerna är ju till exempel kända för korgbinderi och sandmålningar. På avstånd var vyerna förvisso magnifika; röda massiva klippor och berg och man kunde se miltals. Wow, tänk att bo här och få njuta av denna vackra kuliss varje dag, tänkte vi. Tittar man närmre, mer nogrant och ur ett annat perspektiv ser man dock att det är en ofruktbar öken i olika röda nyanser. Vi körde mot Cameron Trading Post, som lät autentiskt och spännande, men det visade sig vara en jättelik giftshop och ett antal motell som låg utspridda längs vägen. Hit kom busslaster med vita, välbärgade turister som ville köpa allehanda krimskrams med sig hem. Vissa saker i giftshopen verkade vara genuint handgjorda men det mesta kändes som massproducerade turistsouvenirer. "Made in China", "Made in India" (close, but yet so far). Längs vägen fanns skyltar som berättade hur fantastiskt mysigt hotellet vid "trading posten" var. Och visst, det såg helt okej ut. Det som dock inte såg så trevligt ut var navajoindianernas hem som låg strax bakom trading posten. Mobile homes (typ husvagnar) och riktiga ruckel till hus, med skräp och bilvrak utanför. Kontrasterna svindlar…Navajo Nation, ArizonaCameron Trading Post, Navajo Nation, ArizonaPainted Desert, Navajo Nation, ArizonaStrax söder om Tuba City ramlade vi över en skylt som utannonserade ”dinosaur tracks”, och mycket riktigt: En guide vid namn Maddie berättade och visade oss runt bland fotspår stelnade i lera av Allosaurus, Triceratops och Tyrannosaurus Rex. Intressant alltihop, men en del av dinosaurieinformationen kändes tveksamt godtycklig. Vi fick även efter en del bearbetning information av henne kring Navajoindianernas situation på reservatet. Om man läste mellan raderna kunde man urskilja en hel del bitterhet och uppgivenhet i det hon beskrev. Inte så trevligt att höra. Men Maggie var trevlig i vart fall. Guidningen kostade egentligen ingenting, men donationer var välkomna, så det fick hon.Dinosaur Tracks, Moenkopi, ArizonaI centralorten Tuba City hade McDonalds, Taco Bell och Subway nyligen etablerats. Vi tyckte att det kändes en smula tragiskt. En rik kultur och ett stolt folk som tvingas underkasta sig den amerikanska skräpkulturen för att kunna överleva i det moderna samhället. Å andra sidan ger det jobbmöjligheter till unga människor som då slipper flytta till någon av städerna utanför reservatet. Till slut hittade vi i fram till ett litet museum (Explore Navajo) som berättade om Navajoindianernas historia, och det kändes skönt att vi i alla fall fick se lite av den sidan också. Sammantaget var det med delade känslor och intryck vi lämnade ”reservatet” och körde söderut igen.
Tuba City, Arizona
Explore Navajo, Tuba City, Arizona
Wupatki National Monument var nästa anhalt. Där kunde man titta på ruinerna från Puebloindianernas 800 år gamla civilisation samt se vulkanen Sunset Crater som genom sina utbrott format vegetationen och omgivningarna. Jättelika områden med lava och aska kan fortfarande beskådas. Askan har täckt marken med ett svart täcke och på sina ställen bryter träd och buskar igenom. Vi trodde först att det var skogsbränder som gjort marken så svart, innan vi förstod bättre. Vi träffade ett trevligt par som utlovade att våra ”jaws will drop” när vi imorgon tar oss en titt på Grand Canyon. Vi tror dem!
Wupatki National Monument, Arizona
Sunset Crater Volcano, Arizona
Vi blev framåt kvällningen tokhungriga och körde in på första bästa matställe som inte såg ut som en fastfoodkedja. Sizzler’s hette restaurangen där man kunde få ”Steak & all you can eat shrimp” för $19.99. I priset ingick också en gigantisk salladsbuffé, en än större varm buffé samt en efterrättsbuffé. Perverst mycket mat! Vi var dock inte dom som var dom, som det heter, utan vi frossade rikligt och "dog" en smula idag också. Kvällen spenderas på balkongen till vårt motellrum där vi varvar ner med varsin Blue Moon samtidigt som vi lyssnar till vår rumsgrannes livsberättelse. Han bor här, på detta billiga sjaskiga motell, sedan han för några dagar sen lämnat sin (enligt egen utsago) galna kvinna. Han verkar äga en pick-up-truck och det som ryms i en resväska. En tragisk och aningen skum karaktär med vilken vi delar en stund med här i denna stad, i detta land. När vi så småningom sagt godnatt kommer vi med största sannolikhet aldrig träffas igen.
Dagens körsträcka: Flagstaff – Tuba City – Flagstaff 177 miles (285 kilometer)
