DAG 28: SAN FRANCISCO och farväl till vår kära Mazda 3
Idag var dagen då vår kära Mazda 3 (5AX2790) skulle tas ifrån oss. Hon har med bravur tagit oss igenom 16 amerikanska delstater, från Newark och de stökiga motorvägarna i öster, via bergen i Appalacherna, sumpmarkerna i Södern och öknen i Texas, genom höga berg och djupa dalar, till Kaliforniens kust och ända upp till San Francisco. Inte en enda gång har hon surat, brutit ihop, fått punktering eller bensinslut, blivit påkörd eller kört på någon annan. Hon har varit vårt hem och vår fasta punkt i en kringflackande tillvaro utan permanenta boplatser. Så förmiddagen tillägnades henne och vi ville visa vår vördnad genom att städa henne ordentligt och tömma henne på alla saker vi under fyra veckor samlat på oss, så som kvitton, tandpetare, mynt, snusdosor och mycket annat.
Ett projekt vi haft under nästan hela vår resa har varit att samla alla tomma vattenflaskor i baksätet av bilen för att se hur många det skulle bli. Vi har sett högen växa succesivt. Tyvärr kom vi på detta tre dagar in i resan, så en och annan flaska har kanske kommit bort under de fyra veckorna, men 116 vattenflaskor lastade vi i alla fall ner i en kundvagn och körde till återvinningscentralen på ett ”pharmacy”. (Target)
Target, Fremont, California
Oakland, California
San Francisco-Oakland Bay Bridge, San Francisco, California
Anders körde den sista sträckan mellan Fremont och återlämningsstället i centrala San Francisco. Trafiken var galen, men Anders har utvecklat nerver av stål under flertalet påfrestande storstadskörningar under resan, så vi klarade det galant. Avskedet från vår bil blev dock ett antiklimax, i ett sunkigt parkeringsgarage, utan pompa och ståt… Nästan som att vi bara parkerat och snart ska köra vidare igen. Men det ska vi ju inte. Vi är framme. Slutstation… 8724 km, över 870 mil. Jösses…
I hotellreceptionen på Whitcomb väntade vi en lång stund på att få ställa våra resväskor i bagagerummet eftersom vårt rum ännu inte var klart för incheckning. Till slut hör vi en ljudlig och kraftfull stämma jämmerfullt ropa från andra änden av receptionen: "Dear God, Oh, dear Jesus! Lord have mercy!" Den mörkhyade portiern iklädd smoking och hög hatt hade varit och ätit revben till lunch, bitit av fyra framtänder i överkäken och var därför fullt förståligt inte på sitt allra bästa humör. Han fortsatte att klaga högljutt och visade oss eländet och vi visste inte riktigt vad vi skulle säga mer än att vi tyckte väldigt synd om honom. Hade han tandförsäkring? Förmodligen inte. I hotellrummet spelar vi i skrivande stund ”If you’re going to San Francisco” av Scott McKenzie.
”If you're going to San Francisco
Be sure to wear
some flowers in your hair
If you're going to San Francisco
You're gonna meet
some gentle people there”
/ If you’re going to San Francisco, Scott McKenzie
Trifty Car Rental, San Francisco, California
Cafe Mason, San Francisco, California
Några jämförelser: 8724 kilometer är ungefär som att köra från Stockholm till Phnom Penh i Kambodja (8728 km) eller Stockholm till Hong Kong (8238 km). Sverige är 1572 kilometer. Alltså som att köra Sveriges längd 5,6 gånger!
Vårt första intryck av San Francisco? Ruffigt, men kreativt på något sätt. Ingenstans i USA har vi sett så många uteliggare eller utslagna människor, folk som pratar högt med sig själva, hojtar, skriker eller beter sig allmänt lustigt och annorlunda. Men också kreativa klädstilar och inslag i gatubilden, gatuförsäljning/torghandel och hus i europeisk stil. Som att vara i både New Orleans och New York samtidigt. Med en twist.
Farmers Market, UN Plaza, San Francisco, California
Efter några timmars vila på hotellet gav vi oss ut längs Market Street och gick till 4th Street och indiska restaurangen Ambria, där vi käkade lamm och kyckling. Lite för dyrt för vad vi fick tyckte vi, men helt ok i smak, fast inte bättre än Taj Mahal hemma i Karlshamn. Och det här med taxes och dricks… Känns fortfarande så förvirrande, svårt, irriterande och rörigt. Fortfarande efter fyra veckor blir den slutgiltiga notan alltid högre än man förväntat sig. Att man inte lär sig?!
Efter den indiska måltiden gick vi till AMC Metreon och deras jättecenter med biografer som ligger en bit längre ner längs 4th Street. Vi hade köpt biljetter på nätet i förväg med VISA-kort, och när vi kom in var det bara att gå fram till en automat och dra kortet, så kom biljetterna ut. Verkligen smidigt! Filmen vi tittade på (som kom igång först 25 minuter efter utsatt starttid på grund av en ändlös radda reklamfilmer och filmtrailers) heter "Pacific Rim" och är en sann amerikansk skrammel- och klonk-action med jättemonster och jätterobotar. Patriotism, klichéer och förutsägbar till tusen, men rätt underhållande ändå. Vi vandrade hem längs Market Street till vårt hotell Whitcomb och känner oss ännu inte helt övertygade om San Franciscos storhet, vilken vi hört så mycket om. Det är ganska ruffigt, väldigt mycket hemlösa (harmlösa, men ändå) och det är kallt mitt i sommaren. Vi saknar New York och New Orleans en smula men hoppas och tror att vi får se coola saker imorgon.
Dagens körsträcka: Fremont – Oakland – San Francisco 43 miles (69 kilometer)
Sammanlagd körsträcka: Newark – Fayetteville – New Orleans – Los Angeles – San Francisco 5421 miles (8724 kilometer)
AMC Metreon 16, San Francisco California
