DAG 30: SAN FRANCISCO (Haight-Ashbury, Golden Gate Park & Golden Gate Bridge)
Vi ska vara ärliga: Vi är riktigt slitna nu! Vi har hemlängtan. 30 dagar har tagit ut sin rätt. Det är en typ av mental trötthet ingen av oss har upplevt förut. Det är tungt att ta sig ur sängen på morgonen, benen känns som bly och det är svårt att uppbåda entusiasm för ytterligare en dag med fantastiska upplevelser, när man helst bara skulle vilja lägga sig på soffan där hemma och inte resa sig upp på minst en vecka. Men vi har inte mycket val utan kämpade på en sista dag. 
Det var ju som tidigare nämnts inte kärlek vid första ögonkastet, men vi har långsamt börjat gilla San Francisco mer och mer. Uteliggarna och knasbollarna på Market Street verkar inte göra en fluga förnär och resten av staden är charmig, mysig och europeisk i sitt utseende och sin organisation, med vackra hus och mysiga gator som klättrar uppför de karaktäristiska kullarna. Människorna är trevliga, genuina och väldigt ”down to earth”. En enorm kontrast gentemot till exempel Los Angeles, där allt verkade mer ytligt.
Det var ju som tidigare nämnts inte kärlek vid första ögonkastet, men vi har långsamt börjat gilla San Francisco mer och mer. Uteliggarna och knasbollarna på Market Street verkar inte göra en fluga förnär och resten av staden är charmig, mysig och europeisk i sitt utseende och sin organisation, med vackra hus och mysiga gator som klättrar uppför de karaktäristiska kullarna. Människorna är trevliga, genuina och väldigt ”down to earth”. En enorm kontrast gentemot till exempel Los Angeles, där allt verkade mer ytligt.”I left my heart in San Francisco
High on a hill, it calls to me
To be where little cable cars
climb halfway to the stars
The morning fog may chill the air
I don't care”
/ I Left my heart in San Francisco, Tony Bennett
Haight-Ashbury, San Francisco, CaliforniaSom två bakfulla zombies på Valium tomtade vi först runt lite i Haight-Ashbury och tittade på de fantasifullt byggda och färgglada husen i denna stadsdel där hippiekulturen frodades i mitten av 60-talet. Vi gick sedan till Golden Gate Park, som enligt utsago är ännu större än Central Park i New York, där vi besökte California Academy of Sciences. Där har man byggt upp en inomhusregnskog och ett akvarium i källaren. Fint, kul och fräckt samt schysst och fräscht uppbyggt, men energin var inte riktigt på topp så vi orkade inte titta på riktigt allt som erbjöds oss. Det finns flera andra utställningar att besöka för den hugade. Allt ingår i det CityPass vi köpte igår.
Golden Gate Park, San Francisco, California
Conservatory of Flowers, Golden Gate Park, San Francisco, California
Academy of Science, Golden Gate Park, San Francisco, California
Efter Academy of Science gick vi 100 meter till de Young Museum som har massor med nutida konst, både tillfälliga och egna permanenta utställningar. De har dessutom ett nio våningar högt utsiktstorn som är gratis att åka upp i. Där uppe finns en grymt bra satellitbild över staden för den som vill få ihop hur allt geografiskt hänger samman. Vi tog oss också en titt på konstutställningarna då även detta ingick i vårt CityPass. Energin var inte mycket mer på topp här men några saker hittade vi som vi kunde konstatera var bra och coola. Med det var vi nöjda och det var dessutom stängningsdags så vi tog sikte på en busshållplats för att ta oss till Golden Gate-brons fäste. 
de Young Museum, Golden Gate Park, San Francisco, California
Vi började vår vistelse i USA för fyra veckor sen med att åka hissen upp till Top of the Rock i Rockefeller Center, New York City och vi avslutade idag med att vandra över Golden Gate-bron. Två landmärken i varsin ände av detta jättelika land. Tyvärr låg dimman som vanligt tät över San Francisco men man kunde ändå skönja toppen på de jättelika rödmålade tornen när man kom riktigt nära. Ibland kan väldigt kända byggnadsverk ha svårt att leva upp till sitt massiva rykte och därmed bli en besvikelse när man ser dem i verkligheten, men det var verkligen oerhört mäktigt att vandra över Golden Gate bridge. Och ytterligare en nyttig prövning för Martins höjdrädsla. Det hela kändes som en mycket värdig avslutning i raden av alla fantastiska upplevelser vi har haft turen att få vara med om under vår resa.
Golden Gate Bridge, San Francisco, California
Russian Hill, San Francisco, CaliforniaVi hann också med att se ”Crookedest Street” eller Lombard Street, som den egentligen heter. Uppför en av alla de branta kullarna (Russian Hill) som San Francisco byggts på och som ger staden mycket av dess speciella karaktär, har man anlagt en sicksack-gata som är ett populärt turistmål, både att fota och att köra på. En tysk man hoppade ur bilen, sprang en bit ner för gatan och filmade engagerat sin familj som kom körande med rutorna nere, glatt vinkande till pappa med videokameran.
Crookedest Street, San Francisco, California
På vägen hem åt vi en sista måltid i de italienska kvarteren i Little Italy. God mat har sannerligen inte varit en bristvara här i Amerikat. Den enda gången vi har varit riktigt besvikna var på Cracker Barrel i Virginia, annars har maten hållit mycket hög nivå och har också varit relativt billig.
Micheangelo, Little Italy, San Francisco, California
Micheangelo, Little Italy, San Francisco, CaliforniaVisst finns det ett visst vemod i att resan är slut men samtidigt är den dominerande känslan en enorm tacksamhet över allt vi fått uppleva. Vi har haft turen att undvika i stort sett alla typer av missöden dessutom. Ingen har rånat oss, misshandlat oss, stulit vår bil eller på något vis gjort vår vistelse i Amerikat svår eller krävande. I morgon sitter vi på planet hem. En nätt flygning på först elva timmar från San Francisco till London, sen lite väntetid innan flyget från London tar oss till Köpenhamn. Har vi tur med tågen i Sverige bör vi vara hemma i lilla Karlshamn vid 23-tiden. På torsdag alltså, för vi åker ju framåt i tiden.
