roadslesstraveled.blogg.se

"Been there, done that, got the T-shirt." Efter två nätter hos The Ingrahams i Fayetteville, North Carolina var det dags att dra vidare, ta avstamp och äntra en ny fas av resan. Den fas då vi lämnar östkustdelen och beger oss rakt västerut och så småningom söderut. En fas vi tror kommer innehålla färre stora städer, färre hårt trafikerade Interstates (motorvägar) men mer natur, landskapsidyll och genuin kultur. Vi har nu betydligt färre planerade måsten och är fria att arrangera om vår rutt som vi vill och hur vi tycker det passar.Familjen Ingrahams hem, Fayetteville, North CarolinaMonroe, North CarolinaLaurel Hill, North CarolinaI bilen överväldigades vi av insikten att vi bara har varit en vecka i USA. Det känns som mycket längre än så. Då har vi fortfarande tre veckor kvar på resande fot och sedan ovanpå det fyra dagar i San Francisco innan vi sätter oss på flyget hem igen. Det känns helt sjukt! Så mycket vi redan hunnit med. Utanför Fayetteville kom vi snabbt ut i rurala områden med mycket åkrar och lantbruk, vilket kändes skönt. Vi ville så väldigt gärna komma bort ifrån Interstates ett tag, där träd och åter träd är den enda kuliss man bjuds på. Vi passerade små städer med namn som Raeford, Rockingham och Monroe, storstaden Charlotte samt vidsträckta jordbruksmarker innan vi till tonerna av Berlinda Carlilse’s ”Heaven is a place on earth” framåt eftermiddagen rullade in i Forest City och vid horisonten kunde vi nu skymta bergskedjan Appalacherna.Charlotte, North CarolinaLilesville, North CarolinaForest City kändes som en fin liten stad, men en smula övergiven och bortglömd mitt i allt det fina. Några ställen var stängda fast klockan bara var tre på eftermiddagen och ett flertal butikslokaler var övergivna. Vi hittade dock en diner som serverade klassisk amerikansk dinerkost (hamburgers, salads, pancakes, milkshakes etc) men vi nöjde oss med en kaffe eftersom vi ville avverka ytterligare några mil innan vi åt. Våra funderingar om stadens tillstånd bekräftades när servitrisen sa att det inte fanns så mycket att se eller göra i staden utan att det var i Asheville en timmes körning bort som allt det göttiga fanns. Efter en kort promenad längs Main Street gick tillbaka till bilen och körde vidare.Forest City, North CarolinaForest City Diner, Forest City, North CarolinaVi brydde oss dock inte om att besöka Asheville utan stannade vid en Bojangles utmed en avfart i utkanten av staden och mumsade på friterad kyckling, dirty rice och en kaka som påminde om scones i smaken. Helt ok som färdkost, men med en total avsaknad av grönsaker och hela rätten gick i den klassiska färgen gul-orange. Vi har i rent studiesyfte som mål att prova så många olika snabbmatskedjor som möjligt under vår resa samtidigt som vi ibland äter riktigt bra mat. Vi vill liksom checka av dem på en lista. Så Bojangles: Check! Inte fantastiskt på något sätt.Bojangles, Asheville, North Carolina

Nästa mål var att få se bergen (Appalacherna) på nära håll. Sakta men säkert klättrade vägen uppåt och det slog lock för öronen ibland av stigningen. Vi stannade för att tanka i den lilla byn Maggie Valley och frågade bensinstationsägaren om han hade något tips om var vi kunde få en bildskön överblick av bergen. Och jösses, fick vi se bergen på nära håll! Vi körde en bit på helt magiska Blue Ridge Parkway där man bjuds på rikliga mängder guldkorn till utsiktsplatser. Även om det var mulet och precis hade regnat massivt så fick vi den hittills mäktigaste upplevelsen under resan och Smoky Mountains (som denna del av Appalacherna kallas) gjorde verkligen skäl för sitt namn. Går ej att beskriva i ord och knappt att visa på bild. Det bara måste ses!Maggie Valley, North CarolinaBlue Ridge Parkway, Smoky Mountains, North Carolina”My home is in the
Blue Ridge mountains
My home is in the
Blue Ridge mountains
My home is in the
Blue Ridge mountains
And I ain't comin' back
here anymore

I had me a mother
that could pray, boys
She prayed for me both 
night and day, boys
And I tore down every prayer
that she could say, boys
And I ain't comin' back here anymore”

/ Blue Ridge Mountains, Townes Van Zandt


Efter denna fantastiska upplevelse av orörd natur kom vi till Cherokeeindianernas reservat och den lilla byn Oconaluftee strax utanför centralorten Cherokee. Vi tyckte först att det verkade coolt, och visst, samhället ligger väldigt fint i en dal längs en å, men är nerlusad med tråkig indianskräpkultur (souvernirbutiker, bingohallar etc) som förvisso samsas med vissa vettiga inslag, så som museum och informationstavlor om trakten. Men ändock, en viss sorgsenhet infann sig när vi såg till vilken nivå ursprungsbefolkningen tvingas sänka sig för att kunna överleva i ett hyperkapitalistiskt Amerika. Vi såg också för första gången ”fireflies”, stora flugor som surrade omkring och ibland blinkade till i ett grön-orange ljus. Väldigt coolt och en smula magiskt! Vi funderade på att spela upp scenen ur Robin Hood där Robin friar till Marion, men kunde inte riktigt bestämma oss för vem som skulle spela vem, så det blev inget med det. Motell och Inns i staden kostade omkring 90-95 dollar och var befolkade av till synes mycket välbärgade vita pensionärer. Inget för oss, så vi körde vidare. (vi har inget emot någon hudfärg eller ålder, men däremot är vi mycket emot höga motellpriser) Vi försöker ha som princip att inte ta in på motell som kostar mer än 80$ (inkluderat taxes). Efter en hisnande körning i mörker nerför slingrande bergsvägar landar vi på Best Western Hotel i Murphy där vi förtvivlat försöker övertala den trevliga damen i receptionen att tala riktigt grov sydstatsdialekt, så vi fick höra hur det lät. Nope! Hon var benhård och hävdade att hon bara pratade så med sina släktingar.Cherokee, North CarolinaOconaluftee Indian Village, Cherokee, North CarolinaI skrivande stund varvar vi ner med en flaska rött och varsitt Snickers Almond på motellrummet. 177 mil avverkade, 433 to go! Fast vi börjar starkt tvivla på att det kommer att räcka med 600 mil till San Francisco? 

Dagens körsträcka: Fayetteville – Forest City – Asheville – Maggie Valley – Cherokee – Murphy: 374 miles (602 kilometer)