DAG 9: ALABAMA (DeSoto Falls, Ave Maria Grotto & Tuscaloosa)
Att börja dagen med Bruce Springsteen’s road-trip-anthem ”Born to Run” dånande ur högtalarna kan väl aldrig vara fel? Nej, vi trodde väl det! Det var dags att lämna Appalacherna bakom oss, vilket känns en smula vemodigt. Bergen är så ljuvligt bildsköna och så förbannat mäktiga. Man vill äta upp varje miljö man ser, supa in varje vy och bild och spara det i sitt eget lilla dataminne inne i huvudet. Fotografier i all ära, men de kan inte återskapa det djup och den mäktiga känslan man får av att färdas nerför svindlande serpentinvägar med skogsklädda stupande berg som väggar längs med sidorna. Floder som forsar ner längs dalgångarna och den förföriska dimman som omfamnar bergstopparna… "Episkt, episkt, episkt!" är nog den bristfälliga sammanfattningen vi mäktar med.
"I'm Alabama bound
I'm Alabama bound
And if the train don't turn around
I'm Alabama bound"
/ Alabama Bound, LeadbellyMurphy, North Carolina
Ocoee Whitewater Center, Tennessee
Lake Ocoee, Tennessee
Ooltewah, Tennessee
Chattanooga, Tennessee
Georgia/Alabama State line
Vår första anhalt för dagen hade Anders googlat fram under morgonen (ett vattenfall en bit in i Alabama), och var inte planerad sedan innan. Dock var vägen till De Soto Falls utanför Mentone inte riktigt lika rak som vår tankegång. Vi korsade delstatsgränsen till Tennessee, stannade för att titta på vyer, för att bada och för att fotografera. Det drog ut på tiden och GPS:en stannade kvar på den sluttid som skulle gälla från dagens början. När vi väl närmade oss vattenfallet så var vi över en timme försenade. Och på adressen där vi trodde att vattenfallet skulle finnas fanns bara en skog. Vi snurrade långt ut på en skogsväg (där tandlösa hillbillies med hagelgevär mycket väl skulle kunnat uppmana oss att "get the hell off my property"), stannade vid nerlagda wedding chapels, blev kissnödiga men hittade ingen bra plats där vi vågade stanna. Trots att vi vid detta laget var rejält vilse, fick vi ändå vår beskärda del av rurala Alabama och det var förvisso givande och intressant. Det rurala här är verkligen oerhört ruralt och precis så som man sett i filmerna. Man kunde näst intill höra banjointrot till Dueling Banjos från Den Sista Färden.Walnut Grove, Alabama
”Alabama,
you got the weight on your shoulders
that's breaking your back
Your Cadillac
has got a wheel in the ditch
and a wheel on the track”
/ Alabama, Neil Young
Efter en efterlängtad kisspaus mitt i en skog där Martin konstaterade att humlorna i Alabama är spejsade och annorlunda jämfört med de svenska motsvarigheterna så fortsatte vi. Till sist ser vi en brun skylt där det står "DeSoto Falls" (brun skylt markerar sevärdhet). Vi följer skyltningen och kommer till en damm och ett väldigt coolt vattenfall som förr användes för att producera ström. Det visade sig vara precis det vattenfall som Anders trodde han hittat adressen till. Härligt att vi trots allt kan ta oss fram även utan GPS!DeSoto Falls, Mentone, Alabama
Valley Head, Alabama
Hammondville, Alabama
Efter detta siktade vi mot staden Cullman och Ave Maria Grotto. Där finns förutom ett Benediktinerkloster för män även en skulpturpark med 125 figurer i sten, cement, pärlor, glas och andra material. Skulpturerna är gjorda av Broder Joseph Zoetl, som var munk på klostret i nästan 70 år, och skapades mellan 1912 och 1958. Parken är lättillgänglig och upplevelsen är mäktig och märklig på samma gång. Broder Joseph har inte enbart hållit sig till att göra sakrala skulpturer. Kinesiska muren är med, Babylons hängande trädgårdar, tveksamma och ifrågasatta helgon, en och annan ödla och ett övergångsställe för ”chipmunks” (jordekorrar) kan också beskådas. En verkligen udda men sevärd sevärdhet och ett fantastiskt livsverk.Holly Pond, Alabama
Ave Maria Grotto, Cullman, Alabama
Dagens snabbmat intogs strax utanför Cullman och bestod av varsin large pizza på Pizza Hut. Vi dog nästan. Men det smakade ju inte så illa, smält ost smakar sällan illa, haha! Servitrisen kom fram till vårt bord när vi nästan lyckats trycka i oss varsin pizza och sa: ”Y’all did good!” Måste vi tillägga att hon såg ut att själv ha ätit en och annan large pizza i sina dagar?
En av de saker vi slagit ihjäl timmarna i bilen med idag har varit att översätta svenska uttryck till engelska. Det blir ibland hysteriskt roligt! Här är ett litet axplock:
Överhuvudtaget - Overhead taken
Det ger sig - It will give itself
Göra bort sig - Do oneself away
Ska vi ta tag i det här? - Shall we take take in this?
Hur är läget? - How is the position?
Det här var nånting i hästväg - This here was something in horseway
Var fan tog du vägen? - Where the hell did you take the way?
Vad är du för en? - What are you for one?
Kvällen avslutas i Tuscaloosa (fantastiskt coolt namn), Alabama, där vi imorgon ska se och höra Bob Dylan. Trötta efter en lång dag på resande fot lommade vi bort till mataffären ett par hundra meter från motellet för att köpa några kalla öl att varva ned, samt att svalka oss med i värmen. Dröm om vår förvåning och irritation när våra körkort inte gällde som ID-handling. Efter 554 kilometers körning förtjänar man minsann ett par öl, tyckte vi. Förvisso smickrade över misstanken att vi ännu inte var fyllda 21, fast mest sura över att vi var tvungna att gå tillbaka till motellet, hämta passen, för att sen komma tillbaka och lösa ut våra ölflaskor, kom vi så småningom tillbaka till La Quinta Inn med våra inköp. I kvällsmörkret satte vi oss ner på trappan till vårt rum och ställde ner ölen på den fortfarande stekheta asfalten. När vi en minut senare tog upp den igen för att dricka var den ljummen, på gränsen till varm. My, oh my, denna värme!”I can't get to sleep at night
The parking lot's so loud and bright
The A.C. hasn't worked
in twenty years
Probably never made
a single person cold,
but I can't say the same for me
I've done it many times
Somebody take me home
through those Alabama pines”
/ Alabama Pines, Jason Isbell
Dagens körsträcka: Murphy – Cullman – Tuscaloosa 344 miles (554 kilometer)