roadslesstraveled.blogg.se

Goooood morning, everyone! Idag, denna vår 3:e dag i Amerikat, var dagen då vår resa skulle börja på riktig, kändes det som. Det var nämligen dags att ta oss från Penn Station i New York City till flygplatsen i Newark, New Jersey, för att där hämta ut vår hyrbil. Bilen som ska ta oss till bortre änden av detta jättelika land. Penn Station var en historia för sig, med en kakafoni av järnvägsspår, tunnelbanelinjer, gångar, rulltrappor och en in i helvetes massa folk. Från tåget på vägen ut mot Newark kunde vi skymta Manhattans maffiga skyline i fjärran med nybyggda One World Trade Center som tydlig markör.

Kontrasten mellan det mäktiga och coola New York City och det ruffiga och nedgångna New Jersey var till en början total. Rostiga och nedlagda fabrikslokaler blandades med nybyggda arenor och jättelika motorvägsbyggen här och där. Som om staden och dess förorter håller på att bygga över sig själva, men det är så stort att det inte riktigt hinns med eller hänger ihop. I New Jersey bor 8,7 miljoner invånare medans ytan inte verkar vara mycket mer än en aningen större version av Skåne. Det märks, kan vi säga! Människor, hus, vägar och bilar överallt. Garden State Parkway är som mest 14-filig med sju filer åt varje håll och trafiken är minst sagt intensiv.New York City, New YorkNew JerseyNewark International Airport, Newark, New JerseyUnion, New JerseyNew Jersey Turnpike

”Counting the cars
on the New Jersey Turnpike
They've all come
to look for America
All come to look for America”

/ America, Simon & Garfunkel


På biluthämtningsstället på Newark Airport försökte kvinnan i luckan pracka på oss extra försäkringar, uppgraderingar med mera. Det gäller att stå på sig och säga nej, nej och nej. Bilen är bokad och betald sedan länge och allt vi behöver i skydd och försäkringsväg likaså. Anders hade sedan tidigt planeringsstadie lovat att köra det första passet ut från Newark. Så med troligtvis cirka 600 svenska mil att köra innan vår slutdestination San Francisco satte vi oss till rätta i vår gråa Mazda 3, satte igång GPS:en och svängde ut på motorvägen, men åt fel håll… Mot New York, inte mot San Francisco. Martin komponerade snabbt en humoristisk liten sång han kallade ”Wrong turn on the New Jersey turnpike” på sin lilla resegitarr. Så efter att ha snurrat runt Newark en halvtimme innan vi fick rätsida på den medföljande GPS:en, tog vi sikte på staden Marlboro. Vi hittade en strip-mall, gick in i första bästa affär och sa: ”Could I get a pack of red Marlboro and some matches, please?” Vi röker inte och det smakade illa, men vi höll vårt löfte: Att röka en Marlboro i Marlboro. Check! Vi mumsade också på finfina pizzaslices hos Mario’s och kände oss allmänt euforiska över att vara "on the road" i Amerika.Garden State Parkway, South Amboy, New JerseyMario's, Marlboro, New JerseyMarlboro, New Jersey"We took a wrong turn
on the New Jersey turnpike
We had to drive 15 miles
to get back to where
we started from
We were heading south
to the Delaware bridge
We took a u-turn and
hoped there’d be no cops"

/ Wrong turn on the New Jersey Turnpike, Martin Giselsson


Efter detta började en eftermiddag med Springsteen-nörderi, först i Bossens födelsestad Freehold där vi fotade hans före detta hus på 68 South Street och sen parkeringsplatsen där huset på Randolph Street 87 en gång stod. Förvånande nog var ingen av platserna markerade på något sätt och ingenstans i Freehold skröts det med att en av världshistoriens största rockstjärnor fötts och spenderat sin uppväxt här. Lite märkligt, kan tyckas. Kanske är det så Bruce vill ha det?Freehold, New JerseyBruce Springsteens barndomshem, Randolph Street, Freehold, New JerseySouth Street, Freehold, New JerseyVi drog därefter rakt österut, mot Atlanten och Asbury Park. ”My city of ruins”, sjöng Bruce om staden dit han en gång flyttade som en ung man med stora drömmar. Men vi möttes inte av en nedgången och deprimerande syn, utan av en välmående, vacker och mysig stad under uppbyggnad och restaurering. Sandstranden sträckte sig så långt ögat kunde nå åt både norr och söder och boardwalken och husen var i mycket fint skick. Inga höghus utan nästan allt i trä, med mycket snickarglädje där inget hus var det andra likt. Återigen: kontrasten mot New York var total. Och de har verkligen jobbat hårt för att bygga nytt efter orkanen Sandy som drabbade den amerikanska östkusten hårt förra året.Asbury Park, New JerseyThe Stone Pony, Asbury Park, New Jersey”Did you hear the cops
finally busted Madame Marie
for tellin' fortunes 
better than they do
For me this boardwalk life 
is through, babe
You ought to quit this scene too

Sandy, the aurora 
is rising behind us
This pier lights 
our carnival life forever
Oh, love me tonight
and I promise I'll love you forever
Oh, I mean it, Sandy”

/ (4:th of July, Asbury Park) – Sandy, Bruce Springsteen"The cops finally busted Madame Marie for telling fortunes better than they do."Convention Hall, Asbury Park, New JerseyGreetings from Geralyn, Convention Hall, Asbury Park, New JerseyBad i Atlanten, Asbury Park, New JerseyVi såg The Stone Pony, Kingsley, Madame Marie’s, E Street (i Belmar) och andra Springsteen-relaterade gator, platser och klubbar där han figurerat eller som omnämnts i hans sånger. Martin var lycklig som ett barn på julafton! I det gigantiska Asbury Park Convention Hall ramlade vi över en liten souvenirbutik (Greetings from Geralyn). Ägarinnan var en övervintrad hippie som gärna pratade om Bruce och traktens övriga kända musiker på ett sätt som fick det att framstå som att hon var med på ett litet hörn under tiden då det begav sig. I hennes affär kunde man bland annat köpa bokstöd och bordsunderlägg som hon och hennes man gjort av gamla vinylskivor. Så mycket man vill köpa, så många dagar kvar och så begränsat med plats i resväskorna.

Efter de obligatoriska bilderna vid E-Street-skylten i Belmar begav vi oss rakt söderut mot östkustens Las Vegas, Atlantic City. Den väderbitna gamla mannen på boardwalken i Asbury Park, som först tipsade oss om att vänta tills efter klockan 17 om vi ville bada i havet utan att betala avgift, varnade och bad oss att inte spela bort hela reskassan. Vi kontrade med att säga att vi skulle fördubbla den! ”Meet us tonight in Atlantic City…!”E-Street, Belmar, New Jersey. Bruce Springsteens komp-grupp The E-Street Band är uppkallat efter gatan där bandets första keybordist David Sancious mamma bodde."Doin' the E-Street Shuffle"Spring Lake, New Jersey

”Everything dies baby that's a fact
But maybe everything that dies 
someday comes back
Put your makeup on 
fix your hair up pretty and
Meet me tonight in Atlantic City”

/ Atlantic City, Bruce Springsteen


Puh!! Vi vann och dubblade reskassan, haha! Atlantic City var ett syndens näste och en dekadensens högborg. Med andra ord: skitkul! Stora blinkade hotellkomplex med röda neonskyltar, en boardwalk som såg ut som ett enda stort nöjesfält, karuseller, go-cart-banor, souvenir-shoppar, barer, restauranger och det största casinot vi någonsin sett. (vi har ju inte varit i Las Vegas ännu) En yta av ungefär fyra ICA Maxi-butiker fullproppat med enarmade banditer, blackjackbord och alla andra möjliga spelvarianter i ett enda blinkade mischmasch. Och ”indoor smoking”, det var tack och lov ett tag sen vi upplevde det. Galet och fräckt på samma gång! Anders spelade bort 20 dollar, annars höll vi oss på mattan.

Anekdoter är ju alltid kul: Martin behövde gå på toa på restaurangen Landshark Surfshack och gick in på ett toalettbås. Då hör han en man komma in genom dörren, ställa sig vid pissoaren, lägga av en hejdundrande brakare, och därefter med hög stämma utbrista: ”THANK YOU GOD! THANK YOU JESUS!”Atlantic City, New JerseyLandshark Surfshack, Atlantic City, New Jersey"Meet me tonight in Atlantic City"Trump Taj Mahal, Atlantic City, New JerseyI skrivande stund sitter vi på ett road-stop på väg mot Washington DC och dricker kaffe. (Frank Farley Travel Plaza nära Hammonton, om ni undrar) Vi glömde att i förväg kolla upp ett schysst motell för natten och trodde i vår enfald att det skulle krylla av dem längs motorvägarna. Well, det gör det inte, inte här i södra New Jersey i alla fall. Så nu vet vi det! Klockan är 23.30 lokal tid, och alternativen är enligt följande: 1) ha tur och hitta ett motell 2) sova i bilen 3) köra hela natten… To be continued...!

Dagens körsträcka: Newark – Marlboro – Freehold – Asbury Park – Belmar – Atlantic City – Winslow: 176 miles (283 kilometer)