roadslesstraveled.blogg.se

Från Winslow (den amerikanska versionen av Vinslöv, där vi sent igår natt till slut fann ett motellrum), New Jersey körde vi söderut på Interstate 95. Över Delaware Memorial Bridge, genom Delaware, genom Maryland, genom Baltimore, som såg föga imponerande ut trots sin storlek, (det enda som var coolt var de helt vitkaklade biltunnlarna under staden) och till slut, efter en hel del felkörningar och världshistoriens längsta bilkö (ett resultat av en rätt otäck bilolycka) kom vi fram till ett regnigt Washington DC. Anders är värd en stor eloge och en rungande applåd efter att med bravur rattat vår Mazda genom stora städer och längs breda trafikerade motorvägar med avfarter, påfarter och ett allmänt virrvarr dessa två första dagar. Well done, Anders!Blackwood, New JerseyDelaware Memorial Bridge, New Jersey/Delaware State lineNew Castle, DelawareSusquehanna River, Port Deposit, MarylandBaltimore, MarylandFort McHenry Tunnel, Baltimore, MarylandWashington DC

Vi såg det mäktiga US State Capitol (Kapitolium) i ena änden av The Mall och Vita huset i den andra. Däremellan stod den gigantiska obelisken Washington Monument, som tyvärr var under restaurering och därmed iklädd en mindre smickrande skrud av byggnadsställningar. Washington verkade vara en trevlig stad och känslan var att man med lätthet hade kunna spendera åtskilliga dagar där, med tanke på alla museum vi nu inte hann med, så som Smithsonian Air & Space Museum, Museum of the American Indian, Museum of National History etc. Men vi har hela tiden vetat att det är så här det måste vara; komma fram till en stad, skrapa lite på ytan och sedan vidare till nästa ställe. Annars hinner vi inte fram till San Francisco i tid.Ulysses S Grant Statue, Washington DCUS Capitol Reflecting Pool, Washington DCUS Capitol, Washington DCWashington Monument, Washington DCThe White House, Washington DC”So come back Woody Guthrie
Come back to us now
Tear your eyes from paradise
And rise again somehow
If you run into Jesus
Maybe he can help you out
Come back Woody Guthrie 
to us now”

/ Christmas in Washington, Steve Earle


Washingtons centrum är starkt präglat av sin roll som huvudstad, detta märks på alla de maffiga kolosser till byggnader innehållande officiella myndigheter och departement samt alla monument tillägnade nationens hjältar. Precis utanför centrum pågår också en storsatsning på nybyggen och renoveringar efter flera års ”dåliga tider”. För att vara en huvudstad kändes staden väldigt tillgänglig för bilkörning. Det var ganska enkelt att hitta en parkeringsplats, däremot svårare att begripa systemet kring parkeringsavgifter och när man egentligen fick parkera där.

Vi tog de obligatoriska bilderna utanför Obamas kåk. Martin var rebellisk och slängde en snus på Vita husets gräsmatta, vilket han hävdar var en hyllning till sin anti-kapitalistiska far. Vi fick också ett möte med ”The White House Squirrel”, en tiggande och grätten liten ekorre som flörtade med turister mot en nöt eller annat gott. En annan sak vi noterade är att vi aldrig har sett så många poliser med stenansikten som vi gjorde i Washington DC. Inga typer man ville bråka med inte!Fairfax, Virginia

Efter storstaden Washington blev längtan efter det rurala stor och vi styrde kosan mot Bull Run, ungefär 45 kilometer sydväst om Washington. Bull Run (eller Manassas som det kallas i sydstaterna) var 1861 platsen för det första stora slaget mellan nord och syd i amerikanska inbördeskriget. Vi hade inga planer på att göra några större aktiviteter denna kväll utan mest kolla läget, äta en bit mat och sedan hitta ett ställe att bo på. Vi hittade Bull Run Regional Park, ett rekreationsområde med stora gräsytor, grillplatser och olika friluftsattraktioner. Riktigt mysigt, grönt, lummigt och framför allt tyst. Det fanns också ett gediget byggt utomhusmuseum som visade hur soldaterna bodde i fält under vintertid.Bull Run Regional Park, Centreville, VirginiaBull Run Regional Park gav oss ny energi och Martin tog över rodret på bilen och styrde oss mot staden Manassas, där vi först snurrade runt ett par varv på avfarter och motorvägar innan vi hittade fram till Old Town Manassas, där vi tog sikte på mat. Först blev vi sugna på thai-käk, men granne med thaistället låg Okra’s, en cajun- och creolerestaurang och vi tyckte det kändes mer lämpligt att äta där, nu när vi äntrat Södern. (om än "Upper South") Det beslutet ångrar vi sannerligen inte! Friterad kycklinglever, corn bread, Jambalaya och Penne New Orleans. Till det två Purple Haze, en öl med tydlig smak av hallon. De verkade inte ha något lokalproducerat utan hämtade många av sina specialiteter från Louisiana. Men ljuvligt likväl.

Vi frågade om tips på ställen att bo på och fick veta att bara ett kvarter bort fanns Olde Towne Inn. Efter maten gick vi dit och möttes av en halt och lytt, men mycket vänlig tant som nyss opererat ögonen och dessutom hörde lite dåligt. Vi redde till slut ut uppgifterna hon behövde för att genomföra rumsbokningen och kunde därefter hämta bilen och installera oss i rummet som var svalt och skönt av AC-nerkylningen. Vi slocknade ganska snabbt, mitt i blogguppdatering, vilket får kompenseras nu på morgonkvisten. På agendan idag står att titta en stund på Old Town Manassas, besöka slagfältet Bull Run/Manassas och sedan styra kosan mot delstaten Virginias huvudstad Richmond där vi hoppas hinna med besök på Tredegar Iron Works och Museum of the Confederacy. På återhörande!

Dagens körsträcka: Winslow – Washington DC – Bull Run Regional Park – Manassas: 197 miles (317 kilometer)