roadslesstraveled.blogg.se

”Secret fascination,
whisper a quiet tune
Hear me callin' you, Virginia moon
I'll wait for you tonight”

/ Virginia Moon, Foo Fighters


Efter att ha spenderat nästan en hel dag i bilen, (förutom vårt besök i Washington och vår lilla tur på landsbygden runt Manassas) var vi rätt möra och somnade halvt påklädda och halvt nerbäddade i vårt rum på The Olde Towne Inn igår natt. Bloggandet gick sådär, wi-fi funkade inte klockrent på kvällen men däremot utmärkt nu på morgonen. Martin sov som en stock hela natten medan Anders hade mardrömmar om att åka hem för något viktigt möte och sedan missa planet tillbaka till USA för att det var så himla svårt att komma fram till Kallinge, varifrån hans flyg skulle avgå. Huvva!Manassas, VirginiaOkra's, restaurangen vi käkade på igår kväll. Grymt cajun-kök!Vårt motell, Old Towne Inn, Manassas, VirginiaVi checkade ut, fick varsin flaska med motellets eget vatten och satte sedan kurs mot Manassas Battlefield Park. Martin fick en tår i ögonvrån då en dröm gick i uppfyllelse att få besöka denna historiska plats, där det första slaget mellan Nord- och Sydstaterna stod i juli 1861. Ett slag som i förlängningen ledde till ett krig som rasade i fyra år och totalt kostade minst 600 000 människor livet. Grunden till det USA vi känner och upplever idag lades bland annat just här på denna plats, genom all denna blodspillan. Det är mäktigt och samtidigt obegripligt att det fortfarande rasar krig på många håll i världen. Att det fortfarande är den metoden som används för att avgöra konflikter och att vi som människosläkte inte kommit längre.

För första gången så var vi helt nöjda med en turistattraktion. Ingen screening (metalldetektor) eller dryga vakter som pekade med hela handen och uppträdde arrogant. Istället frivilliga, engagerade och intresserade personer som hjälpte till på Henry Hill Visitor Center. Inträdet till hela Battlefield Park, inkluderat museum och guide om man ville det, kostade bara 3$. Värt varenda cent!Henry Hill Visitor Center, Manassas Battlefield Park, Manassas, VirginiaStonewall Jackson Statue

Efter en asiatisk buffé på en enkel restaurang i Manassas utkant ställde vi GPS:en på Richmond och satte kurs rakt söderut. Såklart blev det genast trafikstockning när vi kom ut på I-95 S. Det var vad vi kunde förstå ingen olycka som orsakat det utan bara helt vanlig fredagsrusning. Vilket i sig känns sjukt när det allt som oftast är fyra, fem eller fler filer i vardera riktning. Martin påbörjade redan under gårdagen en liten visa, ”Stuck in traffic in Maryland”, för att fördriva tiden i bilkön. Det fungerade precis lika väl att byta ut "Maryland" mot "Virginia". 

"We’re stuck in traffic in Maryland
10 lanes of cars moving slow
Me and my friend can’t understand
Why the cars ”no go” 
(medvetet grammatiskt misstag)

Is it an accident? We don’t know
Is it a road toll? We don’t know
Is it some road work? 
We don’t know
Is it a herd of buffalos? 
We don’t know
Is it an alligator roadkill? 
We don’t know" 

/ Stuck in traffic in Maryland, Martin Giselsson


Efter ett par timmars körning kom vi i vart fall fram till Virginias huvudstad Richmond, om vilkens storlek vi innan ankomst hade en bild av baserad på hur många invånare det står att den har på Wikipedia, det vill säga ungefär 200 000. Väl på plats inser vi att den summan bara inräknar ”inner city limits” och att det totala antalet invånare snarare uppgår till 600 000 med förorterna inräknat. Allt är liksom större än man tänker sig här i Amerikat.

Martin rattade med bravur oss ner till Tredegar Iron Works som ligger beläget vid James River. Här tillverkades mer än hälften av alla kanoner som sydstaterna använde under inbördeskriget. Detta och mycket annat kring kriget avhandlades på ett fint museum som var byggt i resterna av de gamla fabrikslokalerna. Vi hängde också med Abraham Lincoln en stund och tog ett par groupiesar. Bara dagar efter krigets slut och dagar innan han själv skulle mördas besökte han Richmond tillsammans med sin son. En staty har rests utanför museet till denna händelses ära.

"You know I wish I was in Richmond
You know I do wish
I was back home
You know I wish I was in Richmond
The land I was raised, 
the place I've always known"

/ Richmond, Joe BonamassaTredgar Iron Works, Richmond, Virginia"In the winter of '65
We were hungry, just barely alive
By May 10:th, Richmond had fell
It's a time I remember oh so well

The night they drove old Dixie down
and the bells were ringing
The night they drove old Dixie down
and the people were singing"

/ The Night they Drove Old Dixie Down, The Band


Efter besöket på Tredegar Iron Works ville vi se konfederationens (Sydstaternas) eget Vita Hus. Vi letade oss fram till det efter mycket om och men, eftersom GPS:en envisades med att skicka oss till gator som i verkligheten var avstängda eller uppgrävda. Det var ett ynkligt litet vitgrått hus som en gång rymt konfederationens president Jefferson Davis med familj. Numera ligger det inklämt som en skolåda i skuggan av ett tolv våningar högt sjukhus med tillhörande lika högt parkeringsgarage. En aning ledsamt och ovärdigt. Det södra Vita Huset är numera museum men hade stängt när vi kom dit. Vi tog oss också en titt på The Capitol, under kriget sydstaternas regeringsbyggnad och idag Virginias delstatsparlament. Betydligt mer imponerande i skinande vitt och placerat på en höjd med en vacker och välskött park runtomkring. En maffig staty av USA:s första president, George Washington, var också rest utanför. Han var omringad av The Founding Fathers, alltså det gäng av politiker som var med i grundandet av konstitutionen och därmed landet USA.Richmond, VirginiaWhite House of the Confederacy, Richmond, VirginiaVirginia State Capitol, Richmond, VirginiaEfter denna finkulturella dag bestämde vi oss för att testa Cracker Barrel Old Country Store, ett matställe vi sett mycket reklam för längs motorvägarna. Vi ville se vad ”the fuzz was all about”… Här träffade dock fulkulturen oss som en tung, våt läderkula rakt i ansiktet… Sicket skit! Vi trodde vi beställde en rejäl, god, grillad hamburgare, men fick in en typ mamma Scans hamburgare utan bröd, med en slabbig och flåtig sås som flöt över hela tallriken. ”It’s all homemade” sa servitrisen Cheri på klingande sydstatsdialekt. Till detta fick man ”side orders”, till exempel Cheesy grits, som var en blandning mellan majsgröt och smält ost. Cheri tyckte att ”it goes well together with sugar and butter”. Hmm… Hit vallfärdade trots allt horder av hungriga amerikaner, vilket gav en 30 minuters väntetid i varsin gungstol på altanen innan en dam i högtalaren ropade: "Gisselaw, party of two, welcome!" (mitt efternamn Giselsson aningen förvrängt) och vi därmed kunde bli visade till vårt bord. Många av gästerna såg ut att ha varit här förr, om ni förstår vad vi menar?! Sa vi att ljudnivån i lokalen påminde om matsalen på en lågstadieskola? Eller att halva syltan bestod av en souvenirbutik där man kunde köpa ”I’m proud to be an American-prylar” och annat smaklöst krimskrams?Cracker Barrel Old Country Store, Chester, VirginiaVirginia/North Carolina State Line

Mätta men mindre belåtna drog vi vidare söderut. Vi korsade så småningom delstatsgränsen till North Carolina och har i skrivande stund landat på ett billigt motell i staden Rocky Mount (kostnad: 49 dollar, ca 350 kr). Wi-fi funkar bra och vi är imorgon bitti lovade frukost-buffé (kallad "continental breakfast"). Den excentriske, välgödde motellinnehavaren verkade av någon anledning mycket stolt över att kunna erbjuda oss detta. Imorgon lunch angör vi Fayetteville och Anders kusin Andrea. Det blir en liten semester i semestern. 96 mil (600 miles) avverkade nu. 504 mil kvar…

Dagens körsträcka: Manassas – Richmond – Rocky Mount 243 miles (391 kilometer)