DAG 9: CHARLESTON (Fort Sumter & Emanuel AME Church)
"South Carolina low country
Southern words
with an old Sandlapper tune
Palmetto trees swaying
in that Atlantic breeze
Reaching up to touch
the crescent moon
South Carolina low country
Is the music that comes outta me"
/ South Carolina Low Country, Josh Turner
Charleston har inte mycket tur nuförtiden. För tre veckor sen upplevde staden de tragiska dödsskjutningarna av nio församlingsmedlemmar i Emanuel AME Church och idag avled två personer när två mindre flygplan kolliderade ovanför Charleston. Mycket tråkigt! Nyheten fick vi från Sverige av Martins flickvän Rebecca. Vi som faktiskt var i Charleston hade varken hört eller sett någonting.
Vi sov inte jättebra i natt någon av oss. Som det berättades om redan igår delade vi på en himmelsäng, som var vacker, väldigt hög att klättra upp i men inte speciellt bred och heller inte speciellt bekväm. Frukosten på Meeting Street Inn var också annorlunda och innehöll mest konstiga bakverk av olika slag och inte alls något för två svenska karlar att starta dagen med.Meeting Street Inn, Charleston, South Carolina
Precis runt hörnet från Meeting Street Inn ligger Charleston-bornas favoritshoppingställe, historiska Charleston City Market. Här gick vi runt en stund på morgonen, tittade på folk och köpte ett par T-shirts (Anders har nämligen slut på rena tröjor). Martin hann också in en runda på Confederate Museum där artefakter från inbördeskriget bevaras av stiftelsen Daughters of the Confederacy.
Confederate Museum, Charleston, South Carolina
Dagens stora händelse var båtturen till Fort Sumter. Fortet är beläget vid inloppet till Charlestons hamn och har en mycket speciell plats i den amerikanska historien och för det amerikanska folket. Det var mot Fort Sumter det första skottet under inbördeskriget avfyrades. När Abraham Lincoln valdes till president 1860 med vallöfte om att stoppa expansionen av slaveri i de nya staterna i väst valde South Carolina som första stat att utträda ur Unionen. Fort Sumter hölls av sydstatstrupperna ända till februari 1865 och var då bombarderat till oigenkännlighet. Det rustades senare upp och har sedan 1947 varit ett National Historic Monument.
Båtturen ut till fortet tog cirka 30 minuter och gav fina fotomöjligheter över staden Charleston, bron över floden Cooper (Arthur Ravenal Jr Bridge) samt öarna runt bukten. Pelikanerna svävade ovanför våra huvuden och spanade efter föda i vattnet och lite svalkade de ljumma vindarna i alla fall. Jo, det är grymt varmt och man måste hela tiden tänka på att dricka vatten samt att försöka hålla sig i skuggan. Väl på ön där fortet är beläget fick vi finfin guidning av Dawn (en dam med mycket gäll stämma), men vi hade bara sammanlagt en timme på oss innan båten skulle gå tillbaka. Lite kort tid, tyckte vi, men det var ändå en häftig upplevelse att ha fått besöka en så historiskt betydelsefull plats.
Fort Sumter, Charleston, South Carolina
Dödsskjutningarna i Emanuel AME Church har berört alla i staden Charleston. Vid ingången till kyrkan samlas både turister och lokalbefolkningen för att lägga en blomma, skriva ett kärleksfullt meddelande eller bara visa sin vördnad. En positiv effekt av det hemska som hänt är att ras-/rasismfrågan kommit på tapeten igen. Sydstatsflaggen (Rebel Flag/Southern Cross) har börjat ifrågasättas ordentligt och förhoppningsvis leder händelsen till ökad jämställdhet och förbrödring de etniska grupperna emellan.
Emanuel AME Church, Charleston, South Carolina
John Calhoun Statue, Marion Square, Charleston, South Carolina
Charleston Visitor Center
Framåt seneftermiddagen var vi redo att lämna Charleston bakom oss och gav oss ut på plantage-safari längs Ashley River Road. Vi visste att plantagerna redan hade stängt för besökare och vi kände oss ändå för snåla för att betala de saftiga inträdena. Däremot gick det utmärkt att köra genom grindarna, läsa de olika infotavlorna samt ta ett par foton av de grandiosa ägorna. Vi vet inte om det var riktigt ”legal” att göra så, men ingen stoppade oss. Vi hann med Drayton Hall, Magnolia Garden & Plantation samt Middleton Place på cirka 30 minuter. Check! Check! Check!
Live Oaks Memorial Garden, Charleston, South Carolina
Drayton Hall Plantation, Charleston, South Carolina
Magnolia Plantation, Charleston, South Carolina
Middleton Place, Charleston, South Carolina
Vi är nu i den fas på resan då vi varje kväll har i uppgift att finna ett boende för natten. Vi är två grabbar på road trip, så vi är inte så kräsna. Bra wi-fi och hyfsad sanitetsnivå är allt vi begär. Att det är hyfsat billigt är så klart också välkommet. Det amerikanska fenomenet ”motell” är vi därför mycket tacksamma för, eftersom de oftast erbjuder just dessa tre ting vi söker. Det finns massvis av nationella motellkedjor som alltid är lokaliserade vid stora motorvägskorsningar (Days Inn, Super 8, Motel 6, Econolodge, Best Western, Budget Inn med flera, med flera). Man vet vad man får, varken mer eller mindre. Sen finns det de oberoende kedjorna som ligger lite mer avlägset till, oftast inne i små samhällen eller längs de mindre vägarna. De kan vara fantastiskt charmiga men lika gärna hälsofarliga.
”In South Carolina,
there are many tall pines
I remember the oak tree
that we used to climb
But now when I'm lonesome
I always pretend
That I'm headin' the field
of hickory wind”
/ Hickory Wind, The ByrdsOrangeburg, South Carolina
Edisto Memorial Gadens, Orangeburg, South Carolina
Vi har i natt landat på Super 8 i den gudsförgätna hålan Orangeburg. Men det är i just de gudsförgätna hålorna det härliga ofta händer, det man minns med värme i efterhand. På Wendy’s hamburgerrestaurang ska vi beställa varsin burgare att ta med. De två tjejerna i kassan tycker att vi har väldigt konstig dialekt och frågar varifrån vi kommer. ”Sverige”, säger vi och de börjar fnittra hejdlöst. ”Nooo”, säger de, ni är från norr? Martin skojar och säger att vi är från Chicago. De tror lite mer på oss, men vi vill inte luras och säger att vi visst är från Sverige och visar våra svenska körkort. ”Men vad gör ni här???”, utbrister de och vi förstår att de verkligen menar det. De hade nog inga höga tankar om sin lilla stad och hade säkert sällan besök av turister från Europa. Ja, vad gör vi här? När vi kör ut från parkeringen vinkar de glatt till oss. För första gången i våra 30+åriga liv är vi exotiska!
Som sängfösare testar vi den amerikanska institutionen ”Root beer”, en synnerligen märklig dryck. Den smakar som en blandning mellan öl och svagdricka och är i ärlighetens namn ganska vidrig. Till detta äter vi halvmogna persikor ”peaches”, vilka vi förgäves försökte få tag på i ”The Peach State” Georgia i förgår men till slut hittade på Walmart här i Orangeburg, South Carolina. Ett autenstisk men inte helt angenämnt slut på dagen.
Dagens körsträcka: Charleston – Orangeburg 83 miles (134 kilometer)