DAG 4: CONNECTICUT (New Haven & Mystic)
"I'm goin' up the country,
baby don't you want to go?
I'm goin' up the country,
baby don't you want to go?
I'm goin' to some place,
I've never been before"
/ Going up the Country, Canned Heat
Efter sju sorger och åtta bedrövelser, lite himmel, lite helvete samt en hisnande känslomässig berg- och dalbana landar vi på galet charmiga Inn at Mystic i östra Connecticut och har precis avnjutit varsin Lobster Roll på Ancient Mariner som kan ha varit det godaste vi någonsin smakat. Livet är underbart igen, till skillnad från i förmiddags. Vi ska förklara mer så småningom, men vi tar det hela från början.
baby don't you want to go?
I'm goin' up the country,
baby don't you want to go?
I'm goin' to some place,
I've never been before"
/ Going up the Country, Canned Heat
Efter sju sorger och åtta bedrövelser, lite himmel, lite helvete samt en hisnande känslomässig berg- och dalbana landar vi på galet charmiga Inn at Mystic i östra Connecticut och har precis avnjutit varsin Lobster Roll på Ancient Mariner som kan ha varit det godaste vi någonsin smakat. Livet är underbart igen, till skillnad från i förmiddags. Vi ska förklara mer så småningom, men vi tar det hela från början.
Idag var dagen då den lilla familjen skulle ta sig från Manhattans myllrande gator via tåg till New Haven, Connecticut för att där hämta ut vår hyrbil. Denna kommer vara vår fasta punkt den närmsta veckan när vi kuskar runt och upptäcker New Englands sex delstater (Connecticut, Rhode Island, Massachusetts, Vermont, New Hampshire och Maine).
Grand Central Terminal, New York City, New York
Grand Central Station är ju ingen vanlig liten tågstation. Det är förstås en sevärdhet i sig med sin jättelika ankomsthall och den ikoniska klockan på fasaden. Vi har läst att 750 000 människor passerar genom stationen varje dag, så idag borde det då följaktligen varit 750 003 eftersom det var härifrån vårt tåg till New Haven avgick. ☺ Man fattar att det är stort när man ser en pil och en skylt där det står "Track 100 - 117" (spår 100 - 117). Jo då! Att hitta rätt spår och rätt tåg var dock hur lätt som helst och snart rullade vi ut ur New York mot vad vi anade skulle vara rena landskapsidyllen i jämförelse.
Harlem, New York City, New York
Darien, Connecticut
Westport, Connecticut
Bridgeport, Connecticut
Union Station, New Haven, Connecticut
Selma var återigen en liten hjälte under den 2 timmar långa tågfärden genom ändlösa rostiga förorter till New York. Inget blev dock som det var tänkt när vi väl anlände till New Haven. Vi hade sedan tidigare via vår resebyrå beställt hyrbil som skulle hämtas ut på biluthyrningsstället Alamo. GPS, bilstol, Toll Pass med mera skulle ingå. Mannen på Alamo gav oss en sladdrig gammal bilbarnstol och sa att på grund av försäkringsskäl kunde han tyvärr inte installera stolen, men däremot kunde han muntligen guida oss igenom proceduren. Det visade sig dock vara mer eller mindre ett skämt. Han hade inte en susning och verkade heller inte bry sig, missade att informera om hakar och band och när allt enligt honom var klart guppade stolen fram och tillbaka som ett sädeskorn för vinden. Ingen frisk förälder skulle någonsin sätta sitt barn i en sådan stol. Tyvärr, han kunde inte hjälpa oss mer... Försäkringsfrågan, ni vet... Han sa också att han inte gärna kunde riskera att förlora sitt jobb på grund av en bilbarnstol.
Grand Central Terminal, New York City, New YorkGrand Central Station är ju ingen vanlig liten tågstation. Det är förstås en sevärdhet i sig med sin jättelika ankomsthall och den ikoniska klockan på fasaden. Vi har läst att 750 000 människor passerar genom stationen varje dag, så idag borde det då följaktligen varit 750 003 eftersom det var härifrån vårt tåg till New Haven avgick. ☺ Man fattar att det är stort när man ser en pil och en skylt där det står "Track 100 - 117" (spår 100 - 117). Jo då! Att hitta rätt spår och rätt tåg var dock hur lätt som helst och snart rullade vi ut ur New York mot vad vi anade skulle vara rena landskapsidyllen i jämförelse.Harlem, New York City, New YorkDarien, ConnecticutWestport, ConnecticutBridgeport, ConnecticutUnion Station, New Haven, ConnecticutSelma var återigen en liten hjälte under den 2 timmar långa tågfärden genom ändlösa rostiga förorter till New York. Inget blev dock som det var tänkt när vi väl anlände till New Haven. Vi hade sedan tidigare via vår resebyrå beställt hyrbil som skulle hämtas ut på biluthyrningsstället Alamo. GPS, bilstol, Toll Pass med mera skulle ingå. Mannen på Alamo gav oss en sladdrig gammal bilbarnstol och sa att på grund av försäkringsskäl kunde han tyvärr inte installera stolen, men däremot kunde han muntligen guida oss igenom proceduren. Det visade sig dock vara mer eller mindre ett skämt. Han hade inte en susning och verkade heller inte bry sig, missade att informera om hakar och band och när allt enligt honom var klart guppade stolen fram och tillbaka som ett sädeskorn för vinden. Ingen frisk förälder skulle någonsin sätta sitt barn i en sådan stol. Tyvärr, han kunde inte hjälpa oss mer... Försäkringsfrågan, ni vet... Han sa också att han inte gärna kunde riskera att förlora sitt jobb på grund av en bilbarnstol.
Vi var vid det här laget ganska nära bristningsgränsen och riktigt förbannade, ringde Alamo Sverige, vår resebyrå och försökte hitta en lösning, men inte... Mannen var obeveklig, och hävdade att försäkringsfrågan skulle ge oss samma svar på samtliga biluthyrningsställen. Till slut såg vi ingen annan utväg än att gå 200 meter längre ner för gatan, traska in på Herz och med mössan i handen fråga om de hade en bil att hyra ut. Tyler, (dagens andra hjälte efter Selma) var mycket behjälplig och efter en si så där fyra timmar efter att vi anlänt med tåget rullade vi ut från Herz parkering i vår bil med en bilbarnstol där vi vågar sätta vår dotter. Tack, Tyler! Och tack Herz, New Haven!
New Haven Green, New Haven, Connecticut
När vi nu ändå var i New Haven, en stad vi nog för alltid tyvärr kommer associera med ångesten kring hyrbilen, var vi väl så tvungna att ta oss en titt på världsberömda Yale University, där flera amerikanska presidenter varit studenter. Selma tyckte det var på sin plats att börja reka lite framtida utbildningsalternativ varpå vi besökte universitetets välkomstcenter där hon fick en liten klisterlapp med Yales logga på samt fick hälsa på den uppstoppade hunden som är maskot för Yale Bulldogs. Vi gick också en härlig promenad på Old Campus där statyer och gamla byggnader vittnar om platsens anrika historia.
Yale University, New Haven, Connecticut
Old Campus, Yale University
Lite nervöst var det allt att köra ut ur New Haven, ut på jättelika motorvägen I-95 där 8 filer bilar i vardera riktning samsas om den buckliga körbanan. Efter bara en liten stund hade Selma dessutom fått nog. Lång tågfärd, dryg väntan på hyrbil, massiv värme och trötthet hade tagit ut sin rätt och vår lilla prinsessa började gråta otröstligt. Där och då kändes det mycket tungt, men säg den bedrövelse som håller i sig.Mamma fick rycka in och amma liten trött bebis och sen var hon (bebisen alltså) lika pigg och glad som hon varit under hela vår resa. Vi tog den mindre vägen Highway 1 (Boston Post Road) och blev fullständigt hänförda av alla vackra byar. Vi har sett mycket på bilder, knarkat Google maps, läst och i allmänhet försökt skapa oss en bild av New England under planeringsfasen av resan. Vi har sett vita träkyrkor, snirkliga trähus, trendiga butiker, gallerier, mysiga små byar och fiskebåtar framför oss. Ungefär som ett Bjärehalvön eller ett Österlen fast större, kanske. Och så här efter en (1) dag, i en (1) delstat stämmer bilden helt klart. Herregud så vackert och herregud vad New England levererat!
Guilford, Connecticut
Madison, Connecticut
New London, Connecticut
Hoxie Scenic Overlook, Mystic, ConnecticutPå den lilla udden med den lilla fyren i Stonington konstaterade vi att Torekov kan slänga sig i väggen och att detta var den vackraste plats vi någonsin besökt. Då hade vi ännu inte anlänt till Mystic, som visade sig vara en likvärdig liten pärla med en underbar boardwalk längs med floden som kantas av fiskrestauranger och mysiga gallerier. Här har vi privilegiet att få spendera natten på det bedårande hotellet Inn at Mystic. Så om vi ska summera det hela har New England sannerligen mött oss med både sin vackraste framsida och sin fulaste baksida idag. Vi försöker intala oss att man blir stärkt av att hantera motgångar, haha! :) I morgon Rhode Island. Puss och kram på er!
Stonington, Connecticut
Stonington Lighthouse Museum, Stonington, Connecticut
Inn at Mystic, Connecticut
Mystic, Connecticut
Ancient Mariner, Mystic, Connecticut
"Miss every lake, miss every hillEven in dreams I think of them still
And when you see
the new look green
Connecticut is the place to be"
/ Connecticut, Judy Garland
Dagens körning: New Haven – New London – Stonington – Mystic 114 kilometer (71 miles)
