roadslesstraveled.blogg.se

”Feel I'm goin' back
to Massachusetts
Something's telling me
I must go home
And the lights all went out
in Massachusetts
The day I left her
standing on her own”

/ Massachusetts, Bee Gees


Tänk att det bara är åtta dagar sedan vi anlände till New York City där vi trötta och storögda gick gatorna fram och tittade på de väldiga skyskraporna. Det känns som månader och flera världar sedan. Kontrasten mellan NYC's storstadsdjungel och lilla Lexington där vi i morse vaknade kan nästan inte bli större.Concord, Massachusetts

Om Lexington igår var platsen där det amerikanska frihetskrigets första skott avlossades var grannstaden Concord platsen för det första regelrätta slaget när den brittiska kungens trupper skulle försöka beslagta vapen och ammunition som Massachusetts hemvärn (Minute men) hade gömt här. Det slutade med förnedring för britterna som fick fly tillbaka till Boston. Därmed hade den amerikanska revolutionen startat på allvar.

Concord var ytterligare en vacker liten stad, med pyttenuttiga små trähus, skinande vita träkyrkor, konstgallerier, små specialbutiker, bokaffärer, tegelbyggnader från tidigt 1800-tal och monument från en anrik historia. Rent, fräscht, välvårdat och till synes välmående medelklassbefolkning. Många sådana städer har vi fått se här i New England och vi älskar det.Monument Square, Concord, MassachusettsOld Hill Burying Ground, Concord, MassachusettsNorth Bridge Visitor Center, Minute Man Historical Park, Concord, MassachusettsPlatsen där slaget vid Concord stod 1775 har bevarats som Minute Man National Historical Park och är en mysig liten park man kan vandra runt i och titta på hus från 1700-talet och den bro över Concord River där Minute Man-soldaterna låg i bakhåll för britterna. Som alltid när det gäller museum eller historiska platser här i Amerika; välbevarat, informativt och gratis!Minute Man National Historical Park, Concord, MassachusettsThe Old Manse, Minute Man National Historical Park, Concord, Massachusetts

Efter en hutlöst dyr men god hamburgare på Johnny Rockets i staden med namnet Acton styrde vi vår Chevrolet rakt västerut. Ganska snart tornade bergen upp sig, det blev glesare mellan bilarna på vägen och färre människor syntes till. Längs kusten har New England varit galet tätbefolkat och städerna fläckfria. Här uppe verkar det fattigare och vi passerade ruffiga små städer som tydligt sett bättre dagar; Athol, Orange, Erving med flera. Husen är fortfarande av trä i samma stil som längs kusten men de har fått förfalla. Det hela påminde snarare om fattiga områden i södra USA.Johnny Rockets, Acton, MassachusettsLeominster, MassachusettsAthol, MassachusettsOrange, MassachusettsErving, MassachusettsFrench King Bridge, Millers Falls, MassachusettsMassachusetts/Vermont State Line

Så småningom korsade vi delstatsgränsen mot Vermont som är känt för sina gröna berg (Vermont = verd mont, gröna berg på franska). Här hade vi ett motellrum bokat i staden Brattleboro som ligger dramatiskt beläget invid Connecticutfloden med höga berg på vardera sidorna. Colonial Motel skulle bli vårt hem för natten men bilderna på motellets websida stämde mycket lite överens med verkligheten, varpå den kvinnliga falangen av familjen önskade byte av nattligt tillhåll.Brattleboro, VermontDet känns så klart surt att behöva vaska ett motelrum, men i det här fallet var det två mot en... :) Så efter en stunds trixande och fixande bor vi nu istället på Comfort Inn (se bild nedan) och känner att det nog är så här man bör bo när man reser med ett litet barn. Colonial Motel hade passat finfint på någon av mina grabb-resor där två sängar, en dusch, hyffsat wi-fi och begränsat antal kackelackor är de enda krav man ställer, men inte nu med Selma. Nu vi vill bo fräscht och tryggt!Comfort Inn, Brattleboro, Vermont

Något som är kul att reflektera över är hur otroligt mycket som skiljer de olika delarna av Amerika åt. Jag har rest runt mycket i Södern och där sett en viss typ av bebyggelse, ätit en viss typ av mat, handlat på vissa matvaru- och fast-food-kedjor som inte alls är likt så som det är i till exempel Kalifornien eller här i New England. "Cracker Barrel" är en restaurangkedja som finns i stort sett varenda stad i södra USA, vi har inte sett en enda under denna resa. Dunkin' Donuts är en kedja som säljer munkar, kaffe och lite annat smått och gott, och som jag vid några tillfällen lagt märke till under mina tidigare resor. Här uppe i New England finns de överallt. Finns det en by med mer en ett hus, då finns det en Dunkin' Donuts. Självklart var vi tvungna att prova. Det var helt okej! Munkar är sällan otäckt. :)När man reser med en 10-månaders baby är det svårt att finna ro att sätta sig ner på en fin restaurang och äta fin middag. Då får man hitta andra sätt att äta. Vi har till vår stora glädje upptäckt att många matvarubutiker här i New England har ett stort och fräscht utbud av deli-produkter, pastasallader, oliver, frukter och grönsaker; perfekt för picknickar. Så ikväll inhandlade vi picknickmat på Hanaford och begav oss till en mysig park där vi mumsade på godsakerna samtidigt som Selma kunde leka på en filt. Alla var nöjda och glada!Hanaford, Brattleboro, VermontCreamery Covered Bridge, Brattleboro, VermontThe Common, Brattleboro, VermontVi är inte direkt "blown away" av Brattleboro, om vi ska vara ärliga. Det känns mycket ruffigare än de vackra välmående städer vi besökt tidigare under resan. Men det här är också en del av det Amerika vi utforskar och en road-trip syftar ju till att se så många delar av landet som möjligt. Om inte annat kan vi skryta med att vi nu minsann har varit i delstaten Vermont! :)

”Pennies in a stream
Falling leaves of a sycamore
Moonlight in Vermont
Evening summer breeze
Warbling of a meadowlark
Moonlight in Vermont”

/ Moonlight in Vermont, Ella Fitzgerald


I morgon korsar vi New Hampshire och tar oss till sydöstra spetsen av Maine. Här ligger Kittery outlets. Rebecca gnuggar händerna. Martin gnuggar tinningarna. Det kan bli galet... :)

Dagens körning: Lexington - Concord - Brattleboro 160 kilometer (99 miles)Vermont's finest!