DAG 1: LOS ANGELES (Transit-dag & Santa Monica)
"Spent my days
with a woman unkind
Smoked my stuff
and drank all my wine
Made up my mind
to make a new start
Going To California
with an aching in my heart"
with a woman unkind
Smoked my stuff
and drank all my wine
Made up my mind
to make a new start
Going To California
with an aching in my heart"
/ Going to California, Led Zeppelin
"Welcome to The United States!" Mannen i disken i Custom Control har inte stenansikte, så som brukligt är. Han ler och önskar oss en god dag. Det kan vi behöva. Vår dag har inte varit särdeles fantastisk. Med en smäll stämplar han våra pass och levererar just de där magiska orden? De ord som efter 20 timmars resande är ljuv musik. "Welcome to the United States". Hur många tusen gånger gör han samma procedur under en dag på jobbet? Vad betyder varje enskilt utförande och varje individ han möter för honom?
I dessa tider av minst sagt tveksamma transatlantiska regeringsbildningar får man vara tacksam att man är från Sverige och inte ett land i mellanöstern. Då hade man kanske inte varit välkommen hit. Jag har en kollega som inte är välkommen till Amerika. Han föddes i Irak. Det räcker. Han jobbar som svensklärare och har ofta bättre koll på svenskheter än jag. Det spelar ingen roll. So sad...
03.15 vaknade vi på Best Western Malmö Arena Hotel och beskådade till stor förvåning ett vinterlandskap utanför fönstret. Selma lyckades sova i vagnen tills vi var i färd med att köpa tågbiljett vid Hyllie Station. Mitt emot Emporias blinkande neonskylt som inbjuder till kommers slår hon upp gluggarna, ser snön ligga vit på marken och utbrister: "E de fortfarande jul?" Denna unge! <3
"Welcome to The United States!" Mannen i disken i Custom Control har inte stenansikte, så som brukligt är. Han ler och önskar oss en god dag. Det kan vi behöva. Vår dag har inte varit särdeles fantastisk. Med en smäll stämplar han våra pass och levererar just de där magiska orden? De ord som efter 20 timmars resande är ljuv musik. "Welcome to the United States". Hur många tusen gånger gör han samma procedur under en dag på jobbet? Vad betyder varje enskilt utförande och varje individ han möter för honom?
I dessa tider av minst sagt tveksamma transatlantiska regeringsbildningar får man vara tacksam att man är från Sverige och inte ett land i mellanöstern. Då hade man kanske inte varit välkommen hit. Jag har en kollega som inte är välkommen till Amerika. Han föddes i Irak. Det räcker. Han jobbar som svensklärare och har ofta bättre koll på svenskheter än jag. Det spelar ingen roll. So sad...
03.15 vaknade vi på Best Western Malmö Arena Hotel och beskådade till stor förvåning ett vinterlandskap utanför fönstret. Selma lyckades sova i vagnen tills vi var i färd med att köpa tågbiljett vid Hyllie Station. Mitt emot Emporias blinkande neonskylt som inbjuder till kommers slår hon upp gluggarna, ser snön ligga vit på marken och utbrister: "E de fortfarande jul?" Denna unge! <3
Vilken jävla "trooper" hon har varit hela långa dagen, om ni ursäktar språket. Genom alla säkerhetskontroller var hon en solstråle, när planet från Kastrup till Heatrow lyfter 1h och 20min efter utsatt avgång och vi föräldrar är irriterade över förseningen och samtidigt lite oroliga över om hennes öron ska fara illa vid starten, skrattar hon hejdlöst när det kittlar i magen av stigningen. Genom ytterligare dryga kontroller och väntan på boarding i London, genom den 11 timmar långa flygningen till LA och genom Custom Control var hon en tålmodig liten ängel. När vi irrade runt i det vidriga betong-inferno som kallas LAX (Los Angeles flygplats) efter jakt på bussen och när denna buss visade sig innehålla aningen många hemlösa och missbrukare för att vi inte skulle bli obekväma kändes det som hon förstod allvaret i situationen. Hon blev tyst och kröp tätt intill Rebecca. Inte ett knyst. Vilken liten hjälte hon varit, vår Selma!
Heathrow Airport, London, UK
Dagens hjälte nummer två är Rebecca. Hon är förvisso alltid världens bästa mamma, men just i den typ av pressade lägen en transatlantisk flygning kan innebära, när jag ibland har en tendens att tappa tålamodet, är hon lugnet själv och har alltid som fokus att Selma ska känna sig 100-procentigt trygg. Puss! <3
Mojave-öknen, California
Los Angeles, California
LAX, Los Angeles, California
Heathrow Airport, London, UKDagens hjälte nummer två är Rebecca. Hon är förvisso alltid världens bästa mamma, men just i den typ av pressade lägen en transatlantisk flygning kan innebära, när jag ibland har en tendens att tappa tålamodet, är hon lugnet själv och har alltid som fokus att Selma ska känna sig 100-procentigt trygg. Puss! <3Mojave-öknen, CaliforniaLos Angeles, CaliforniaLAX, Los Angeles, CaliforniaVi ljuger egentligen redan i rubriken till detta blogginlägg. "Los Angeles" är en stad innehållande många olika samhällen som genom åren vuxit samman till ett gigantiskt storstadsområde med cirka 3,9 miljoner invånare. De tidigare egna städerna är nu stadsdelar och bär för oss så välkända namn som; Hollywood, Venice, Bel Air och Highland Park, för att nämna några. Santa Monica, där vi bor, är däremot en alldeles egen liten stad och räknas inte in inom ”Los Angeles city limits”. Liten och liten, förresten. Med sina 95 000 invånare hade Santa Monica gått in som nummer 9 på listan över Sveriges största städer. Däremot räknas Santa Monica statistiskt in i Los Angeles Metro-område och då snackar vi 13 miljoner invånare, bara så att vi förstår vad vi har att göra med här. I detta monster till stad ska vi spendera vår resas tre första dagar och nätter.
Ocean View Hotel är ett namn som förpliktigar. Det är här vi bor dessa första tre nätter, på gångavstånd från den legendariska sandstranden Santa Monica Beach med sin ikoniska pariserhjul-prydda pir, shoppinggatan Third Street Promenade samt parken Palisades Park. Och jo, för cirka 300 kronor extra per natt (som påslag på ett redan mastigt pris) får man ett rum med just havsutsikt. Snordyrt, ja visst, men vi tyckte det var värt att gräva en aning djupare i fickorna och bo en aning flottare så här i början av resan för att få en bra start. Svettiga, trötta och en smula irriterade efter 22 timmars resa landade vi här klockan 17.10 lokal tid och är åtminstone djupt tacksamma över att äntligen vara framme. Det kommer nog krävas en rejäl natts sömn, dusch, mat och lite omgruppering av våra styrkor innan vi till fullo kan uppskatta att vi faktiskt också är där vi är, i Santa Monica, i Kalifornien, i USA! Just nu känns det bara overkligt.
"California Girls", Palisades Park, Santa Monica, California"I been all around
this great big world
And I seen all kinds of girls
But I couldn't wait
to get back in the States
Back to the cutest girls in the world
this great big world
And I seen all kinds of girls
But I couldn't wait
to get back in the States
Back to the cutest girls in the world
I wish they all could be
California girls"
/ California Girls, Beach Boys
Santa Monica Pier, Santa Monica, California
Vi vill också passa på att tacka ett par personer som gjort vår dag lite enklare och trevligare. Det har sannerligen behövts. Jason, nyinflyttad från Chicago och upprörd över hur dåligt kollektivtrafiknät LA har (enligt honom pga att oljebolagen motarbetar utvecklingen av ett sådant), som hjälpte oss att hitta rätt lokalbuss till Santa Monica (Big blue bus 3). Tack! Tjejen på caféet Earth Bar här i Santa Monica som egentligen hade stängt men som såg lilla Selma och inte kunde låta bli att öppna för oss så vi kunde köpa frukost till imorgon. Tack! Och ett flertal andra som i boarding- och passkontrollsköer har pratat och gullat med Selma eller bara varit allmänt trevliga. Tack! Vi upptäckte redan förra resan vilken enorm "ice-breaker" det är att ha ett litet barn med sig i det här landet. Så många människor tar kontakt eller kommenterar hur fin och duktig hon är. Därför skrattade vi högt när vi precis kommit in genom Custom Control och ser allt folk som väntar på ankommande passagerare och en kvinna helt spontant ropar med hänvisning till Selma: "Oh, she's so cute!". Trevligt folk, de där amerikanarna!
California girls"
/ California Girls, Beach Boys
Santa Monica Pier, Santa Monica, CaliforniaVi vill också passa på att tacka ett par personer som gjort vår dag lite enklare och trevligare. Det har sannerligen behövts. Jason, nyinflyttad från Chicago och upprörd över hur dåligt kollektivtrafiknät LA har (enligt honom pga att oljebolagen motarbetar utvecklingen av ett sådant), som hjälpte oss att hitta rätt lokalbuss till Santa Monica (Big blue bus 3). Tack! Tjejen på caféet Earth Bar här i Santa Monica som egentligen hade stängt men som såg lilla Selma och inte kunde låta bli att öppna för oss så vi kunde köpa frukost till imorgon. Tack! Och ett flertal andra som i boarding- och passkontrollsköer har pratat och gullat med Selma eller bara varit allmänt trevliga. Tack! Vi upptäckte redan förra resan vilken enorm "ice-breaker" det är att ha ett litet barn med sig i det här landet. Så många människor tar kontakt eller kommenterar hur fin och duktig hon är. Därför skrattade vi högt när vi precis kommit in genom Custom Control och ser allt folk som väntar på ankommande passagerare och en kvinna helt spontant ropar med hänvisning till Selma: "Oh, she's so cute!". Trevligt folk, de där amerikanarna!Låt mig härmed officiellt ta tillfället i akt att få bjuda in er alla och envar att hänga med på vår resa genom att följa denna blogg under de kommande 16 dagarna. Join me in L.A.!
"Well, they say this place is evil
That ain't why I stay
'Cause I found something
That will never be nothing
And I found it in L. A."
/ Join me in LA, Warren Zevon
