roadslesstraveled.blogg.se

DAG 4: SAN DIEGO (Bayside, Seaport Village & Coronado Beach)

Publicerad 2018-03-24 13:27:00 i 2018 Los Angeles & the Southwest, Allmänt,

Jag minns att när jag förra gången besökte Los Angeles i det närmaste hatade staden. Det var 2013, jag och min kompis Anders var på ”episk-road-trip-genom-USA”, det var dag 25 på vår resa som hade startat i New York och skulle ta oss till slutstationen San Francisco och vi var rejält slitna efter många mil på vägarna när vi anlände till Änglarnas Stad. Stort, stökigt, en herrans massa människor och monstruös trafik var inte vad vi då längtade efter, snarare den öppna landsvägen och stillheten på de ödsliga vidderna. När jag nu sex år senare har spenderat tre dagar i LA har jag stundtals, bortom de regntunga skyarna, kunnat skönja storheten med den här platsen som torde vara anledningen till att så många människor kommer hit och verkar älska det. Man kan kanske säga att jag gått från att vara LA-ateist till LA-agnostiker. Vem vet, ett besök till och jag kanske blir djupt LA-troende och verkligen förälskar mig i detta galna, märkliga monster till storstad.

"Roll down the window,
put down the top

Crank up the Beach Boys, baby
Don't let the music stop
We're gonna ride it
till we just can't ride it no more


From the South Bay to the Valley
From the West Side
to the East Side

Everybody's very happy
Cause the sun is shining all the time
Looks like another perfect day

I love L.A. (We love it)
I love L.A. (We love it)"

/ I Love LA, Randy NewmanEarly morning sand-cream, Santa Monica Beach, CaliforniaSanta Monica Beach, California04.20 (we're getting there, little by little) vaknade familjen på Ocean View Hotel på Ocean Avenue, Santa Monica, California. Eftersom gårdagen mer eller mindre regnade bort låg vi i startblocken hela morgonen och väntade på att solen också skulle vakna så vi kunde få en morgonstund på den bedårande sandstranden. 07.30 var vi på plats vid gungorna på Muscle Beach och såg staden vakna till liv. Ett underbart sista intryck av Santa Monica, för idag skulle vi ta oss vidare till nästa stad på vår resa, San Diego

Vi hade via hotellet beställt en taxi med bilbarnstol och visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. En svart Chevrolet Suburban värdig FBI-agenter i en president-kortege rullade fram i parkeringsgaraget och en underbar taxi-chaufför från Armenien installerade en bilbarnstol där Selma satt som en drottning. Resan gick lugnt, tryggt och säkert genom LA's morgontrafik och vi ankom Los Angeles fantastiska järnvägstation i Art Deco-stil (Union Station) vid halv tio-snåret.Our ride is here!Downtown Los AngelesUnion Station, Los Angeles, CaliforniaCalifornia girls

"She says man
I gotta get outta this town

Man I gotta get outta this pain
Man I gotta get outta this town
Outta this town and out of L.A."

/ LA song (Out of this Town), Beth HartSan Juan Capistrano, CaliforniaOceanside, California

Trängseln på perrongen var galen, på gränsen till otäck. Att ta sig uppför tågvagnens fem smala trappsteg med barn, två resväskor, ryggsäckar samt vagn var en rejäl utmaning, men därefter gick tågresan med Pacific Surfliner fantastiskt bra! Selma lekte glatt med sina små Disney-figurer de första två timmarna och somnade lugnt i mammas famn och sov den sista timmen innan ankomsten till San Diego. Vi kom i samtal med många trevliga medresenärer, bland annat en bedårande "Southern lady" från Texas, och känslan var verkligen för att citera en svensk rapp-artist att "det var vår tur nu och att vinden hade vänt". Det var också charmigt gammaldags på något sätt att åka tåg, med en riktig konduktör som satte små klisterlappar på stolsryggarna för att markera vilka som betalat biljett. Så väldigt tillgänglighetsanpassat eller barnvagnsvänligt var det dock inte, men det gjorde desto mindre för helhetsintrycket. Fantastiska "seaside views" av mysiga, välmående kaliforniska kustsamhällen samt en oerhört vänlig stämning bland passagerarna gjorde att tågresan nästan blev hela resans höjdpunkt så här långt.Santa Fe Depot, San Diego, CaliforniaI det exakta ögonblick vi steg av tåget på perrongen på Santa Fé Depot förälskade vi oss i San Diego! Solen sken, byggnaderna var vackra och mäktiga, människorna verkade trevliga och avslappnade. Vid första anblicken känns staden som en stillsam liten by i jämförelse med LA trots att det bor 1,2 miljoner här. Beläget i USA's sydvästra hörn är det från stadskärnan bara 25 kilometer till den mexikanska gränsen och staden Tijuana, vilket märks på arkitektur, restauranger och inte minst folket. 30% av befolkningen är av latinamerikansk härkomst. 

Selma har i tre dagar längtat efter att få bada (mer än att bara doppa fötterna i havet) så trots att vårt rum inte var färdigt för incheckning när vi anlände till Wyndham Bayside kastade vi oss omedelbart i hotellets pool där hon iklädd sina nya, på Vägga-badet inköpa, röda armpuffar njöt i fulla drag.Wyndham Bayside, San Diego, CaliforniaEfter att ha softat en stund på hotellrummet, nästan dragit igång brandlarmet med den obegripliga kaffemaskinen och njutit av panoramautsikten från 12:e våningen drog vi ut längs kajen för att se på det gigantiska slagskeppet USS Midway, den bedårande pittoreska Seaport Village innan vi ville ta en Water taxi till Coronado på andra sidan bukten. Vi var de enda passagerarna så vi fick privatchaufför. Selma älskade hur vi skumpade på vågorna och väl framme i Coronado grävde hon nöjt på den lilla strandremsan invid ankomstbryggan.USS Midway, San Diego, CaliforniaSeaport Village, San Diego, CaliforniaCoronado, CaliforniaCoronado visade sig vara en oerhört välmående liten stad med vackra hus, perfekta gräsmattor och exklusiva butiker och restauranger. Inte mycket till sociala problem här inte. De hemlösas tältläger i Venice Beach kändes med en gång som många universum bort. 

Vi behövde dock gå en rejäl promenad över halvön för att ta oss till världsberömda Coronado Beach, som är ett populärt ställe att bevittna solens nedgång på. Stranden var fantastisk, solnedgången magisk men vår älskade Selma, som är en sådan tålmodig liten krigare, hade vi det här laget gett allt. Så vi tog bussen tillbaka till färjeplatsen, lagade ytterligare några sandglassar i otålig väntan på båten innan vi alla tre stupade i säng på hotellrummet efter en lång, mastig men mestaldels fantastisk dag!Coronado BeachHotel de Coronado, Coronado Beach, CaliforniaCoronado Bridge, San Diego, California

Bucket list update: sett solens nedgång på Coronado Beach. Check!

Vi är väldigt glada att vi ska få åtminstone en dag till i denna pärla till stad. Känslan i nuläget är dock att det inte är nog. Hit måste vi nog komma igen, en annan gång, under en längre period. We love San Diego!

"I never saw the mornin'
'til I stayed up all night

I never saw the sunshine
'til you turned out the light

I never saw my hometown
until I stayed away too long

I never heard the melody
until I needed the song"


/ San Diego Serenade, Tom Waits

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela