DAG 7: CALIFORNIA (Salvation Mountain & Palm Springs)
Soluppgången imorse var minst lika vacker som solnedgången var igår kväll här i Borrego Springs, California, detta märkliga samhälle mitt ute i öknen. Vid utcheckning frågade den medelålders mannen som var en äkta "local" vart vi var på väg och jag berättade att vi skulle besöka "Salvation mountain". "Wow, I haven't been there, I would really love to go one day". What?? Han bor ju en timme och en kvart därifrån och har gjort i många år? Eller är det vi som är de konstiga och han som är normal? Vi började fundera i bilen på om det fanns någon sevärdhet i Blekinge vi inte hade besökt som kunde ha motsvarat detta, men vi kunde inte komma på nåt. Ibland är ju det som finns nära inte exotiskt nog för att man ska lägga märke till det.
Borrego Springs, California
Martin blev alldeles till sig när han i morse hittade mormonernas bok, "Gideon's bible", i lådan i nattduksbordet. Endast en äkta musiknörd kan förstå storheten med det.
Borrego Springs, CaliforniaMartin blev alldeles till sig när han i morse hittade mormonernas bok, "Gideon's bible", i lådan i nattduksbordet. Endast en äkta musiknörd kan förstå storheten med det."Rocky Racoon
went into his room
Only to find Gideon's bible"
/ Rocky Racoon, The Beatles
Det är lätt att förälska sig i ökenlandskapet, något jag gjorde vid min förra vistelse här i Kalifornien 2013. Det är en speciellt känsla när luften darrar, asfalten kokar och öknen är lika farlig och förrädisk som den är vacker och förförisk. En väg som skär genom landskapet ända till horisonten, det är själva sinnebilden av en road trip genom Amerika. Människorna i den här delen av landet måste ha ett speciellt förhållande till öknen. Den är rekreerande, ett tillfälle att fly kusten och miljonstäderna. Man kan så klart förstå behovet av att byta 12-filiga San Diego Freeway för tystnaden, ödemarken och eftertänksamheten i exempelvis Anza-Borrego State Park. När man 50 veckor om året försöker armbåga sig fram i "corporate America" kan man förstå längtan efter att gå på hajk. "He asked me if I'd seen a road
with so much dust and sand
And I said, "Listen,
I've traveled every road
in this here land
I've been everywhere, man
I've been everywhere, man
Crossed the desert's bare, man
I've breathed the mountain air, man
Of travel I've had my share, man
I've been everywhere"
/ I've been everywhere, Johnny Cash
Niland, CaliforniaDet man har svårare att förstå är att folk faktiskt bor här ute i öknen, inte bara hälsar på en helg då och då. Det är till och med ganska mycket folk som bor här och man undrar så klart vad de livnär sig på. Jordbruk, torde vara svaret. Vi såg jättelika salladsfält och andra fält vi inte kunde identifiera grödorna på. Vi såg också de största boskapsfarmerna vi någonsin sett. Hundratusentals kor i alldeles för små inhängnader på ett flera kvadratkilometer stort område mitt i detta ogästvänliga landskap. Man kan bli vegetarian för mindre.
Salvation Mountain, Niland, CaliforniaSalvation Mountain (Frälsningsberget) är inget riktigt berg, i ordets egentliga mening. Det är skapat av mänsklig hand, främst med hjälp av betong, allmänt bråte samt tusentals och åter tusentals liter färg. Skaparen Leonard Knight var en djupt troende hippieliknande figur som åkte landet runt i sin lastbil och försökte bygga en luftballong där han ville proklamera budskapet "God is Love". Efter 14 år gav han upp tanken på sin luftballong och eftersom han i uppgivandets stund råkade befinna sig i den kaliforniska öknen beslutade han sig för att där istället bygga ett litet monument till Guds ära. Det lilla monumentet blev ett stort, det stora monumentet blev ett berg och berget växte år för år. Ryktet spred sig och folk började skänka färg och byggnadsmaterial. Efter några år på demensboende dog Leonard Knight 2014. Jag hade aldrig hört talas om Salvation Mountain innan jag såg den fantastiska filmen "Into the wild" där både berget och Leonard medverkar. Har ni inte sett den, filmen alltså, så se den!
Berättelsen om Salvation Mountain är synnerligen fascinerande. Från olaglig skadegörelse och klotter till erkänt national-monument. En halvt galen entusiasts livsverk mitt ute i en ogästvänlig öken bebodd endast av gamla övervintrade hippies. Skumt och spännande! Så jag var rejält taggad inför besöket och jag blev sannerligen inte besviken. Hela familjen tyckte det var en mycket trevlig aktivitet. Till och med Selma var mycket fascinerad över att de hade målat på berget och att man inte fick klättra, för då kunde berget gå sönder. BARA han som jobbade fick gå på berget, upprepade hon flera gånger.
Färden gick vidare norrut och Selma somnade som om hon vore tidsinställd när vi rullade ut på Highway 111 igen. Längs denna väg ligger Kaliforniens största sjö, Salton Sea. Som namnet avslöjar är sjön salthaltig. Att Salton Sea överhuvudtaget existerar är tack vare/på grund av ett misslyckat ingenjörsarbete år 1905, då en av kanalerna som konstbevattnar dalen råkade gå sönder. Coloradoflodens vatten forsade under en tvåårsperiod in och skapade sjön Salton Sea på den tidigare torra ökenbottnen. Berggrunden har gjort vattnet salt och väldigt lite, om ens någon fisk, kan leva här. Sjön är alltså värdelös dels vad gäller dricksvatten men också för fiske. Den är dock vacker att titta på!
Bombay Beach, California
Desert Hills Premium Outlets, Cabazon, CaliforniaI det lilla samhället Cabazon strax väster om Palm Springs finns ett jättelikt shoppingcentrum med outletbutiker, vilket Rebecca sett fram emot sedan dag ett av resan. 2016 besökte vi outlets i Kittery, Maine och det var då mycket prisvärt men också lugnt och trevligt i affärerna. Vi hade dock inte räknat med den folkstorm ett "spring break" innebär, så det var minst sagt trångt, stökigt och högljutt. Det spenderades ändå några timmar och några fler dollar än så i Adidas, Disney och Ralph Laurens butiker medans pappa och barn käkade glass i skuggan. Helt okej arbetsfördelning!
Palm Springs, CaliforniaVi har på förhand försökt förstå storheten med Palm Springs. Att alla som är något åker hit har vi inte undgått att snappa upp och att det är en av de städer i landet med flest antal soltimmar under ett år har vi läst oss till. Men utöver värmen och jet-set-häng har Palm Springs framstått en aning diffust för oss. "Vad gör man när man är där?", har vi frågat oss när vi letat runt på olika turistsidor och inte riktigt lyckats hitta svaren. Trots detta bestämde vi tidigt i planeringsstadiet att vi måste spendera minst en natt här, kanske för att just "alla andra" verkar göra det. Så vi styrde kosan mot Best Western Las Brisas Hotel och hoppade genast i badkläderna och traskade ner till poolområdet där vi unnade oss ett par lata timmar tillsammans med amerikaner från landets alla hörn, på besök i denna ökenoas.
Best Western Las Brisas Hotel, Palm Springs, California Jag gav mig ut en runda framåt den tidiga kvällen med uppdraget att inhandla mat till min familj. Det visade sig dock vara enklare sagt än gjort. I stadens centrum finns bara fina restauranger och det var omöjligt att finna antingen smidigt take-away-käk eller ett deli/snabbköp. Jag fick lomma tillbaka till hotellet med outrättat ärende och istället beställa room service. Två utmärkta "flat bread pizzas" senare sover två tredjedelar av familjen efter ytterligare en dag i Amerika. Imorgon ska vi käka amerikanska pannkakor och besöka Joshua Tree National Park. På återhörande då!
Dagens körsträcka: Borrego Springs - Salvation Mountain - Desert Hills Premium Outlets - Palm Springs: 304 kilometer (189 miles)