DAG 13: BOSTON & HEMRESAN
Det är svårt att inte älska en stad som bjuder på följande vyer när man 08.00 tar en morgonpromenad längs Back Bay för att inhandla frukost till sin lilla familj:
Swan Boats, Public Garden, Boston, Massachusetts
Idag var dagen då vårt äventyr var till ända och det var dags att resa hem till Sverige igen. En smula vemodigt, men också skönt. Det har varit intensiva dagar, vi är slitna och det kommer kännas bra att kunna ge Selma fasta rutiner igen.
Swan Boats, Public Garden, Boston, MassachusettsIdag var dagen då vårt äventyr var till ända och det var dags att resa hem till Sverige igen. En smula vemodigt, men också skönt. Det har varit intensiva dagar, vi är slitna och det kommer kännas bra att kunna ge Selma fasta rutiner igen.
Efter två veckor ser våra topplistor ut enligt följande:
Rebecca
5) New York (Central Park & Empire State Building)
4) Mystic, Connecticut
3) York Beach, Maine
2) Cape Cod, Massachusetts
1) Boston, Massachusetts
Martin
5) Mystic Connecticut
4) York Beach/Cape Neddick, Maine
3) Cape Cod, Massachusetts
2) Empire State Building, New York
1) Boston, Massachusetts
På morgonkvisten stod vi inför att ta ett beslut kring hur vi skulle ta oss till flygplatsen, Boston Logan International. Vi räknade till tre alternativ:
1) Åka som vi gjorde när vi tog oss hit fast tvärtom, det vill säga tunnelbana grön linje, byte till tunnelbana röd linje, byte till silver line buss. Bökigt att byta så många gånger med tanke på vår packning.
2) Ta en taxi. Enligt hotellpersonalen kostar det 25 dollar. Vi ville dock inte åka taxi utan att ha Selma i bilstol. Då blev vi informerade om att det går att beställa till en bilstol för ytterligare 25 dollar. Med bilstolsfadäsen från New Haven i färskt minne vågade vi inte chansa på att en taxichaffis dyker upp med en sladdrig stol i backluckan och säger att vi får sätta in den själva. Försäkringsskäl, you know!
3) Vandra till South Station och därifrån ta Silver Line Bus direkt till Logan. En promenad på cirka 1,5 kilometer. Därifrån direkt till flygplatsen.
Efter ett kort familjeråd enades vi om att ta alternativ 3. Så vi packade på oss alla prylar och började vandra genom centrala Boston till South Station.
När man står inför en lång, lång dag av resande är det viktigt att arbeta med delmål. Ser man bara slutmålet framför sig blir det i det närmaste oövervinneligt. Därför bestämde vi oss för att ta ett steg i taget. Först South Station. Sen bussresan. Sen incheckning. Och så vidare! Detta kanske är en sliten klyscha eller en självklarhet, men det har hjälpt oss mycket under denna resa att tänka så.
South Station, Boston, Massachusetts
Boston Logan International Airport, Boston, Massachusetts
Vi har fått vänja oss vid att saker inte blir som vi tänkt oss samt att agera flexibelt när förutsättningarna plötsligt ändras. Så även denna dag. Enligt vår resebyrå hade vi sedan 10 månader bokat och betalat extra för en basinette för Selma att sova i, samt platser med extra benutrymme så vi kan ta hand om henne, men när vi checkade in berättade den mindre charmiga kvinnan i disken att det inte fanns några basinetter samt att vi skulle sitta på rad 11 invid fönstret. Tydligen var planet en mycket mindre variant av det vi reste hit med och sådana har tydligen inte plats för basinetter. Det var också helt omöjligt att byta platser så att vi åtminstone kunde få plats ut mot gången då man behöver upp och vandra en hel del med en liten bebis. Detta trots att vi checkade in cirka 3 timmar innan avgång. Vi blev lite nervösa inför scenariet att sitta i 7 timmar med minimalt benutrymme.
1) Åka som vi gjorde när vi tog oss hit fast tvärtom, det vill säga tunnelbana grön linje, byte till tunnelbana röd linje, byte till silver line buss. Bökigt att byta så många gånger med tanke på vår packning.
2) Ta en taxi. Enligt hotellpersonalen kostar det 25 dollar. Vi ville dock inte åka taxi utan att ha Selma i bilstol. Då blev vi informerade om att det går att beställa till en bilstol för ytterligare 25 dollar. Med bilstolsfadäsen från New Haven i färskt minne vågade vi inte chansa på att en taxichaffis dyker upp med en sladdrig stol i backluckan och säger att vi får sätta in den själva. Försäkringsskäl, you know!
3) Vandra till South Station och därifrån ta Silver Line Bus direkt till Logan. En promenad på cirka 1,5 kilometer. Därifrån direkt till flygplatsen.
Efter ett kort familjeråd enades vi om att ta alternativ 3. Så vi packade på oss alla prylar och började vandra genom centrala Boston till South Station.
När man står inför en lång, lång dag av resande är det viktigt att arbeta med delmål. Ser man bara slutmålet framför sig blir det i det närmaste oövervinneligt. Därför bestämde vi oss för att ta ett steg i taget. Först South Station. Sen bussresan. Sen incheckning. Och så vidare! Detta kanske är en sliten klyscha eller en självklarhet, men det har hjälpt oss mycket under denna resa att tänka så.
South Station, Boston, MassachusettsBoston Logan International Airport, Boston, MassachusettsVi har fått vänja oss vid att saker inte blir som vi tänkt oss samt att agera flexibelt när förutsättningarna plötsligt ändras. Så även denna dag. Enligt vår resebyrå hade vi sedan 10 månader bokat och betalat extra för en basinette för Selma att sova i, samt platser med extra benutrymme så vi kan ta hand om henne, men när vi checkade in berättade den mindre charmiga kvinnan i disken att det inte fanns några basinetter samt att vi skulle sitta på rad 11 invid fönstret. Tydligen var planet en mycket mindre variant av det vi reste hit med och sådana har tydligen inte plats för basinetter. Det var också helt omöjligt att byta platser så att vi åtminstone kunde få plats ut mot gången då man behöver upp och vandra en hel del med en liten bebis. Detta trots att vi checkade in cirka 3 timmar innan avgång. Vi blev lite nervösa inför scenariet att sitta i 7 timmar med minimalt benutrymme.Vår oro var dock aningen obefogad då Selma återigen charmade våra medresenärer. När lamporna tändes i planet en timme innan landning knackade en äldre herre mig på axeln, pekade på den sovande Selma och gjorde en stor tumme upp. En timme senare när vi landat och var på väg att plocka ihop vårt handbagage sade vår stolsgranne, en medelålders man från Boston som vi förstod var en rutinerad Atlant-flygare, att Selma var "best behaving baby ever". Snacka om att vi var stolta föräldrar!
Överlag har vi blivit fantastiskt bemötta av i stort sett samtliga människor under våra två veckor i USA. Alla vi kommit i kontakt med har varit uppskattande gentemot Selma, erbjudit sig att hjälpa till, öppnat dörrar och varit oerhört tjänstvilliga. Inte en enda gång när vi frågat efter varmt vatten till ersättning eller babymat har vi behövt betala utan alla har varit enormt hjälpsamma. Därför blir man lite ledsen när man i en butik på Kastrup ska köpa frukt och bröd samt har tagit en halv kopp varmt vatten till Selma och expediten surt informerar: "Du vet att det kostar 24 kronor för vattnet". Jag berättar att det är till mitt barn, hon rör inte en min och säger exakt samma sak igen. Jag blir förbannad inombords, stillar mig och berättar om hur vi blivit bemötta under 2 veckor i USA. Stenansikte. "66 kronor", säger hon. Då är de 24 för vattnet inräknat. Vad var det Ernst-Hugo sa? Danskjävlar!
Kastrup, Köpenhamn, DanmarkJet-laggade och lagom grusiga i kropp och knopp har vi landat hemma i lägenheten i Karlshamn. Helt oförmögna att stå emot sömnen slocknade vi alla tre under ett par timmar under eftermiddagen. När jag i skrivande stund ser Selma sitta och leka på sin matta i vardagsrummet fylls jag av en enorm tacksamhet. Tacksamhet över allt det vi fått uppleva tillsammans, New York, Boston, Cape Cod och allt där emellan. Tacksamhet över hur lätt det har varit att ha Selma med sig. Hon har varit så medgörlig, flexibel, positiv och alldeles, alldeles underbar. Tacksamhet över att hon inte verkar ha lidigt någon skada av att släpas runt i Amerika, utan nu glad som om ingenting har hänt leker med sina leksaker jämte mig. Tacksamhet över att Rebecca lät sig övertalas att ge sig ut på detta äventyr, det som varit min stora dröm, att få visa min familj "mitt Amerika". Tack och all kärlek i hela världen!
