roadslesstraveled.blogg.se

DAG 21: CHICAGO OCH HEMRESA

Publicerad 2015-07-19 17:21:00 i 2015 Key West - Chicago, Allmänt,

"It's a good day for going home!" Så känns det i vart fall. Våra kroppar och hjärnor är rejält slitna efter tre intensiva veckor på resande fot. Våra sinnen svämmar över av intryck och minnesbilder och det ska i ärlighetens namn bli skönt att komma hem och processa hela detta galna äventyr. 

Något annat som svämmar över är våra resväskor. De är knökfyllda och endast med hjälp av hela våra kroppstyngder går de att stänga. Då har vi ändå shoppat mycket modest under hela resan, medvetna om att allt vi inhandlar också ska få plats i våra relativt små väskor. "Traveling light" har varit vårt motto. Vårt hotel InterContinental får också en liten avskedsgåva i form av handdukar, t-shirts, kalsonger och annat vi kan avvara, vilket vi helt sonika lämnar kvar på hotellrummet. Förlåt... Utan detta fräcka tilltag hade väskorna omöjligt gått att stänga.
InterContinental Hotel, Chicago, IllinoisClark/Lake Station, Chicago, Illinois

Chicago har sannerligen levererat på alla sätt och vis. Vi har blivit förälskade i Windy City och dess magnifika skyline med fantastiska skyskrapor och sofistikerade parker med smakfulla konstinstallationer. En värdigare stad att avsluta vårt äventyr i hade vi inte kunnat önska oss. 

Tågresan från downtown Chicago till flygplatsen O'Hare gick fantastiskt smidigt. Vi hoppade på vid Clark/Lake Station och var under nästan hela tågresan i det närmaste ensamma i vår tågvagn, vilket vi tyckte var märkligt. Det borde väl vara många turister som tar tåget till flygplatsen, kan tyckas?O'Hare Airport, Chicago, Illinois

Det är en enorm skillnad mellan en utresa och en hemresa. Hemresan brukar alltid kännas avsevärt kortare och helt i avsaknad av den oro som ofta karaktäriserar en utresa. Har jag passet med mig? Kommer jag komma igenom custom control? Har ESTA-ansökan verkligen beviljats? Vilken buss ska vi ta för att komma till hotellet? Inga sådana frågor oroar. Hemresan är lugn, avslappnad och aningen sentimental. Tänk att det vi sett fram emot och planerat inför i nästan ett års tid nu hux flux är över. Vi sa inte mycket till varandra under hela flygningen utan spenderade mestadels av tiden med att titta på serier på den lilla TV-skärmen varje plats är välsignad med under transatlantiska flygningar.Vår sammanlagda rutt. 4774 kilometer genom 9 delstater."Jesus just left Chicago
And he's bound for New Orleans
Jesus just left Chicago
And he's bound for New Orleans
Workin' from one end to the other
and all points in
between"

/ Jesus Just Left Chicago, ZZ Top


and he's bound for... Berlin! Berlin Airport TXL, Berlin, Tyskland

Lite märkligt är det allt att komma tillbaka till den så kallade "verkligheten" igen. Under tre veckors tid har varje dag varit fullproppad med aktiviteter och upplevelser och det är lätt att bli hög på hela grejen. En road-trip är som knark för två upplevelse-junkies som oss och dessutom har uppmärksamheten vi fått via sociala medier av folk som följt oss fått oss att känna oss lite som universums medelpunkt, även om det bara varit en liten tapper skara på några hundra personer. På tågstationen i Karlshamn mötte Martins gravida flickvän Rebecca oss och vipps, så var "endast-Engelska-regeln" bruten. Inte en enda gång under tre veckor har vi fuskat. Vid något enstaka tillfälle har någon råkat hälsa den andre "god morgon" innan vi snabbt funnit oss och fortsatt konversationen på engelska, men inte mer än så. 

Regnet började falla och vi skulade alla tre en stund i vänthallen på Karlshamns oerhört ocharmiga stationsbyggnad. När regnet väl var över skildes vi åt med ett "vi hörs". Ett tre veckors äventyr är abrupt och obörnhörligen över. Tack alla som följt oss! Vem vet, kanske Swedish Road Mafia återuppstår någon gång i framtiden. :)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela