DAG 12: MONUMENT VALLEY
"Even the hero
gets a bullet in the chest
Oh yeah,
once upon a time in the west"
/ Once upon a time in the west, Dire Straits
Regissören John Ford förälskade sig i det osannolika landskapet på gränsen mellan Arizona och Utah och använde Monument Valley som backdrop i filmen "Stagecoach" från 1939 med John Wayne i huvudrollen. Vips hade Monument Valley blivit sinnebilden för Vilda Västern och har så fortsatt att vara sedan dess genom otaliga Hollywood-filmer, senast "A million ways to die in the west".
Comfort Inn, Page, Arizona. Souvenirtröjor från gårdagens besök i Flagstaff.
Vi reser lagom till Selmas middagslur från den lilla staden Page i nordvästra hörnet av Arizona där vi spenderat natten på Comfort Inn & Suites. Trots att Page näst intill är den närmsta civilisationen har vi 196 kilometer att köra innan vi anländer Monument Valley. Avstånden är enorma här ute i öknen. På vägen finns endast byn Kayenta med sina två motell till hutlösa priser (väl medvetna om sin unika "location"), några dammiga bensinmackar samt de sedvanliga snabbmatsrestaurangerna; Burger King, Taco Bell och McDonalds. På vägen passerar man igenom den ofruktbara men bildsköna öken som merparten av Navajoindianernas land består av. Det här är nämligen Indian-Country, "reservat". USA's största för att vara exakt. 350 000 människor bor på reservatet som sträcker sig ända in i Utah, New Mexico och Colorado förutom Arizona, där det till största delen är beläget. Färgskiftningar i stenen gör att öknen kallas Painted Desert, med viss rätta. Det är stundtals väldigt vackert, men samtidigt en lång, dryg och enahanda körning på två timmar, om trafiken är gynnsam.
Vi visste att vi hade en monsterkörning framför oss och funderade igår till och med på att skippa det. Selma har fått utstå många timmar i bilen och hade säkert tacksamt tagit emot en ledig dag på hotellet. Jag lät kvinnorna och barnen bestämma. De bestämde, för min skull, att vi kör! <3
Kayenta, Arizona
Arizona/Utah state line. Delstat nummer 30 för Martin, nummer 11 för Becca och Selma.
Jag har många gånger de senaste fem åren ångrat att vi inte körde de extra två timmarna norrut från Tuba City dit vi kommit för att lära oss mer om ursprungsbefolkningens kultur på vår resa 2013. Därför har Monument Valley varit den enskilda sevärdhet jag mest har sett fram emot på denna resan. Det officiella namnet är Monument Valley Navajo Tribal Park, det ligger inom gränsen för Navajoindianernas reservat och administreras av Navajo Nation. Det är sedan urminnes tider Navajoindianernas heliga plats. Som så många andra ursprungsfolk tillskrev de naturen religiösa och spirituella egenskaper. Det är inte svårt att förstå varför när man svänger av väg 163 mot sydöst och efter en liten stund ser följande vy:
Monument Valley, Arizona/Utah
Dreamcatcher. I sure caught a dream today!
Det har varit så många fantastiska upplevelser under de senaste två veckorna, men ingen gång har jag blivit så känslomässigt berörd som när jag såg de röda bergsformationerna vid horisonten. Jag hade kunnat stå i timmar på utsiktsplatsen invid välkomstcentrat och bara tittat ut över det trollbindande och vackert ödsliga landskapet. Det går så klart inte. Min tvååriga dotter pockar på min uppmärksamhet och vill gräva i sanden, leka med sina My Little Pony-figurer, springa, hoppa eller egentligen göra vad som helst förutom det vi redan gör.
Innan hemfärd kör vi ner en kort runda i dalen för att få se de jättelika stenpelarna på närmre håll, vilket går bra att göra "på egen risk" och om man "noga följer alla instruktioner". Vägen är dock rejält skumpig och dammig med vassa stenar som underlag. De flesta som bor här ute har ju pickup-trucks eller jättebamsingar till bilar, så vår Chevy Malibu är en flugviktare i jämförelse och vi befarar punktering om vi inte aktar oss. Vi knäpper några bilder och vänder kosan mot Page igen.
Utah/Arizona state line
Shonto, Arizona
Highway 98, Arizona
Hon är en tålmodig liten ängel i bilen under den två timmar långa hemresan, vår älskade lilla Selma. Hon har varit fantastisk i 12 dagar, precis som hon var under förra resan 2016. Inte förrän med 10 minuter kvar börjar hon tröttna på sina iPad-filmer och blir lite gnällig. Så kvinnor och barn fick hoppa av vid hotellet och mannen i familjen gav sig ut för att jaga föda. A foot-long Spicy Italian på Subway, bananer och apelsiner blev kvällsmaten idag.
Solen går ner över den målade öknen och över vårt tillfälliga hem i lilla Page utmed Colorado-floden medan jag sammanfattar dagen. Ikväll somnar jag ovanligt tacksam efter att ha uppfyllt en dröm jag sedan länge haft. Monument Valley var för mig väl värd fem års väntan och en fyra timmars omväg. All kärlek till Becca och Selma som hjälpte mig att uppfylla den! <3
gets a bullet in the chest
Oh yeah,
once upon a time in the west"
/ Once upon a time in the west, Dire Straits
Regissören John Ford förälskade sig i det osannolika landskapet på gränsen mellan Arizona och Utah och använde Monument Valley som backdrop i filmen "Stagecoach" från 1939 med John Wayne i huvudrollen. Vips hade Monument Valley blivit sinnebilden för Vilda Västern och har så fortsatt att vara sedan dess genom otaliga Hollywood-filmer, senast "A million ways to die in the west".
Comfort Inn, Page, Arizona. Souvenirtröjor från gårdagens besök i Flagstaff.Vi reser lagom till Selmas middagslur från den lilla staden Page i nordvästra hörnet av Arizona där vi spenderat natten på Comfort Inn & Suites. Trots att Page näst intill är den närmsta civilisationen har vi 196 kilometer att köra innan vi anländer Monument Valley. Avstånden är enorma här ute i öknen. På vägen finns endast byn Kayenta med sina två motell till hutlösa priser (väl medvetna om sin unika "location"), några dammiga bensinmackar samt de sedvanliga snabbmatsrestaurangerna; Burger King, Taco Bell och McDonalds. På vägen passerar man igenom den ofruktbara men bildsköna öken som merparten av Navajoindianernas land består av. Det här är nämligen Indian-Country, "reservat". USA's största för att vara exakt. 350 000 människor bor på reservatet som sträcker sig ända in i Utah, New Mexico och Colorado förutom Arizona, där det till största delen är beläget. Färgskiftningar i stenen gör att öknen kallas Painted Desert, med viss rätta. Det är stundtals väldigt vackert, men samtidigt en lång, dryg och enahanda körning på två timmar, om trafiken är gynnsam.Vi visste att vi hade en monsterkörning framför oss och funderade igår till och med på att skippa det. Selma har fått utstå många timmar i bilen och hade säkert tacksamt tagit emot en ledig dag på hotellet. Jag lät kvinnorna och barnen bestämma. De bestämde, för min skull, att vi kör! <3
Kayenta, ArizonaArizona/Utah state line. Delstat nummer 30 för Martin, nummer 11 för Becca och Selma.Jag har många gånger de senaste fem åren ångrat att vi inte körde de extra två timmarna norrut från Tuba City dit vi kommit för att lära oss mer om ursprungsbefolkningens kultur på vår resa 2013. Därför har Monument Valley varit den enskilda sevärdhet jag mest har sett fram emot på denna resan. Det officiella namnet är Monument Valley Navajo Tribal Park, det ligger inom gränsen för Navajoindianernas reservat och administreras av Navajo Nation. Det är sedan urminnes tider Navajoindianernas heliga plats. Som så många andra ursprungsfolk tillskrev de naturen religiösa och spirituella egenskaper. Det är inte svårt att förstå varför när man svänger av väg 163 mot sydöst och efter en liten stund ser följande vy:Monument Valley, Arizona/UtahDreamcatcher. I sure caught a dream today!
Det har varit så många fantastiska upplevelser under de senaste två veckorna, men ingen gång har jag blivit så känslomässigt berörd som när jag såg de röda bergsformationerna vid horisonten. Jag hade kunnat stå i timmar på utsiktsplatsen invid välkomstcentrat och bara tittat ut över det trollbindande och vackert ödsliga landskapet. Det går så klart inte. Min tvååriga dotter pockar på min uppmärksamhet och vill gräva i sanden, leka med sina My Little Pony-figurer, springa, hoppa eller egentligen göra vad som helst förutom det vi redan gör.
Innan hemfärd kör vi ner en kort runda i dalen för att få se de jättelika stenpelarna på närmre håll, vilket går bra att göra "på egen risk" och om man "noga följer alla instruktioner". Vägen är dock rejält skumpig och dammig med vassa stenar som underlag. De flesta som bor här ute har ju pickup-trucks eller jättebamsingar till bilar, så vår Chevy Malibu är en flugviktare i jämförelse och vi befarar punktering om vi inte aktar oss. Vi knäpper några bilder och vänder kosan mot Page igen.Utah/Arizona state lineShonto, ArizonaHighway 98, ArizonaSolen går ner över den målade öknen och över vårt tillfälliga hem i lilla Page utmed Colorado-floden medan jag sammanfattar dagen. Ikväll somnar jag ovanligt tacksam efter att ha uppfyllt en dröm jag sedan länge haft. Monument Valley var för mig väl värd fem års väntan och en fyra timmars omväg. All kärlek till Becca och Selma som hjälpte mig att uppfylla den! <3
Bucket list update: Posera vid Utahs välkomstskylt. Check!
Dagens körsträcka: Page - Monument Valley - Page: 392 kilometer (243 miles) 