DAG 13: UTAH (Zion National Park & St George)
"On a rattlesnake speedway
in the Utah desert
I pick up my money
and head back into town"
/ The Promised Land, Bruce Springsteen
Människor vi träffat längs vägen har ofta frågat vad vi har gjort och sett och vad vi har inplanerat under resten av vår resa. När vi sagt att vi ska till Joshua Tree och Grand Canyon National Parks har reaktionerna varit: "Oh, that's nice!". När vi däremot har sagt att vi ska besöka Zion National Park har de blivit eld och lågor och utbrustit: "It's fantastic, you're gonna love it!" eller andra superlativ. Detta har hänt vid minst fem olika tillfällen. Vi har med andra ord förstått att det nog är något speciellt med Zion och att vi därmed hade något väldigt speciellt framför oss idag.
Comfort Inn & Suites, Page, Arizona
I Mt Carmel Junction, strax innan infarten till Zion, stannade vi för att köpa med oss lunch till Selma. Restaurangen Thunderbird, som skröt om att de hade "ho-made pies", hade ingen vanlig korv på sin meny utan bara "corn-dog". Det är en korv som är friterad i smet. Väldigt amerikanskt. Som svensk förälder får man nästan moralpanik när man läser att den dessutom serveras med pommes och äppelmos. Hm, nyttigt? "All the kids love it", lovade servitrisen. Vi vet inte om corn-dogen också var ho-made, det framgick inte.
Buffalos!!!
Zion National Park, Utah
"Corn dog gal"
Vår tanke var att gå vandringen upp till utsiktsplatsen över Zion-dalen, men efter bara 100 meter av stupande och hisnande klättring bestämde vi oss för att vända. Pappa fick gå själv medan kvinnorna och barnen käkade corn-dog på en klippa invid parkeringsplatsen. Lika glad som jag är över att Becca och Selma stannade på säker mark och slapp den halsbrytande klättringen, lika glad är jag över att jag faktiskt gjorde densamma. Utsikten över dalen och bergen var förmodligen den vackraste utsikt jag någonsin sett. Väl tillbaka på säker mark körde vi tunneln igenom berget och fick se parken nerifrån dalen också. Vi konstaterade kallt i bilen att det vi såg inte går att återge, varken i tal eller i bild, så det är lika bra att låta bli. Grand Canyon var ingenting gentemot detta. Har ni någon gång möjligheten att besöka Zion National Park, gör det!
Selma, som under hela resan somnat som efter Skalmans sovklocka varje dag, hade inga planer på att sova i bilen mot St George. Kanske var hon så uppspelt efter sin corn-dog eller av de höga bergen, så efter en stund gav vi upp försöket och lät henne vara vaken. Även solen måste ju få ha sina fläckar.
Rockville, Utah
Virgin, Utah
"How pretty are flowers
That bloom in the spring
How sweet are the songs
The mockin'birds sing
If it's just like my dreams
Then I must go and see
For the red hills of Utah
are callin' me"
/ Red Hills of Utah, Marty Robbins
"Inn on the Cliff" heter det prisbelönta hotellet vi spenderar natten på. Här kan man plaska i poolen samtidigt som man har en panoramavy över staden St George, som är ett av USA's snabbast expanderande storstadsområden. Restaurangen servererar södra Utahs bästa mat, enligt färska omröstningar. Inte dumt alls! Eftersom vi bokade i så god tid kostade det oss endast 1300:- för en natt. Det är helt klart det finaste boendet vi haft under vår resa, och då har vi ändå kostat på oss att bo bra, tycker vi själva. Men det här var verkligen "something else".
Inn on the Cliff, St George, Utah
Brigham Young Winter Home, St George, Utah. Brigham Young var mormonkyrkans ledare mellan 1847 och 1877.
När vi nu sitter med varsin öl på balkongen och blickar ut över staden St George som långsamt byter om till nattskrud så undrar vi nästan vad vi gjort för att förtjäna det här. Vi sitter mitt emot varandra i andmäktig tystnad och tacksamhet. Det är 23 grader varmt klockan 21.00. Det enda som eventuellt skulle kunna göra vår tillvaro ännu bättre hade varit ytterligare en natt på detta underbara ställe. Men, imorgon checkar vi in på 5-stjärniga Cosmopolitan på Las Vegas Strip. Det blir nog också fantastiskt, om än på ett helt annat sätt. Men först ska vi njuta färdigt av rummet med följande utsikt:
St George Temple
God natt från mormonernas land, Utah!
Dagens körsträcka: Page - Kanab - Zion National Park - St George: 261 kilometer (162 miles)
in the Utah desert
I pick up my money
and head back into town"
/ The Promised Land, Bruce Springsteen
Människor vi träffat längs vägen har ofta frågat vad vi har gjort och sett och vad vi har inplanerat under resten av vår resa. När vi sagt att vi ska till Joshua Tree och Grand Canyon National Parks har reaktionerna varit: "Oh, that's nice!". När vi däremot har sagt att vi ska besöka Zion National Park har de blivit eld och lågor och utbrustit: "It's fantastic, you're gonna love it!" eller andra superlativ. Detta har hänt vid minst fem olika tillfällen. Vi har med andra ord förstått att det nog är något speciellt med Zion och att vi därmed hade något väldigt speciellt framför oss idag.
Comfort Inn & Suites, Page, ArizonaGanska exakt 08.45 korsade vi Colorado-floden vid den magnifika Glen Canyon Dam och styrde kosan nordväst mot delstaten Utah och Zion National Park. Ett fungerande koncept de senaste dagarna har varit att låta Selma leka/bada på förmiddagen så att hon är rejält trött till lunch och därefter somnar så fort vi sätter henne i bilen. Därmed har vi 1,5 - 2 timmar på oss att utföra merparten av dagens körning medans hon sover. Skonsamt mot henne och skönt för oss att slippa stå för underhållning utan istället kunna njuta av omgivningarna, ta bilder samt prata grown-up-stuff. Idag tänkte vi vända på ordningen. Tidigt iväg för att klara av sevärdheterna innan Selmas middagslur, för att sedan anlända till hotellet i St George på eftermiddagen och där ha gott om tid åt lek och bad. Så var planerna i alla fall...
Glen Canyon Dam, Page, Arizona
Grand Staircase-Escalante National Monument, Arizona/Utah
Arizona/Utah state line
Kanab, Utah
Mt Carmel Junction, Utah
Glen Canyon Dam, Page, ArizonaGrand Staircase-Escalante National Monument, Arizona/UtahArizona/Utah state lineKanab, UtahMt Carmel Junction, UtahI Mt Carmel Junction, strax innan infarten till Zion, stannade vi för att köpa med oss lunch till Selma. Restaurangen Thunderbird, som skröt om att de hade "ho-made pies", hade ingen vanlig korv på sin meny utan bara "corn-dog". Det är en korv som är friterad i smet. Väldigt amerikanskt. Som svensk förälder får man nästan moralpanik när man läser att den dessutom serveras med pommes och äppelmos. Hm, nyttigt? "All the kids love it", lovade servitrisen. Vi vet inte om corn-dogen också var ho-made, det framgick inte.
Buffalos!!!Zion National Park, Utah"Corn dog gal"Vår tanke var att gå vandringen upp till utsiktsplatsen över Zion-dalen, men efter bara 100 meter av stupande och hisnande klättring bestämde vi oss för att vända. Pappa fick gå själv medan kvinnorna och barnen käkade corn-dog på en klippa invid parkeringsplatsen. Lika glad som jag är över att Becca och Selma stannade på säker mark och slapp den halsbrytande klättringen, lika glad är jag över att jag faktiskt gjorde densamma. Utsikten över dalen och bergen var förmodligen den vackraste utsikt jag någonsin sett. Väl tillbaka på säker mark körde vi tunneln igenom berget och fick se parken nerifrån dalen också. Vi konstaterade kallt i bilen att det vi såg inte går att återge, varken i tal eller i bild, så det är lika bra att låta bli. Grand Canyon var ingenting gentemot detta. Har ni någon gång möjligheten att besöka Zion National Park, gör det!Selma, som under hela resan somnat som efter Skalmans sovklocka varje dag, hade inga planer på att sova i bilen mot St George. Kanske var hon så uppspelt efter sin corn-dog eller av de höga bergen, så efter en stund gav vi upp försöket och lät henne vara vaken. Även solen måste ju få ha sina fläckar.Rockville, UtahVirgin, Utah"How pretty are flowers
That bloom in the spring
How sweet are the songs
The mockin'birds sing
If it's just like my dreams
Then I must go and see
For the red hills of Utah
are callin' me"
/ Red Hills of Utah, Marty Robbins
"Inn on the Cliff" heter det prisbelönta hotellet vi spenderar natten på. Här kan man plaska i poolen samtidigt som man har en panoramavy över staden St George, som är ett av USA's snabbast expanderande storstadsområden. Restaurangen servererar södra Utahs bästa mat, enligt färska omröstningar. Inte dumt alls! Eftersom vi bokade i så god tid kostade det oss endast 1300:- för en natt. Det är helt klart det finaste boendet vi haft under vår resa, och då har vi ändå kostat på oss att bo bra, tycker vi själva. Men det här var verkligen "something else".
Inn on the Cliff, St George, UtahBrigham Young Winter Home, St George, Utah. Brigham Young var mormonkyrkans ledare mellan 1847 och 1877.När vi nu sitter med varsin öl på balkongen och blickar ut över staden St George som långsamt byter om till nattskrud så undrar vi nästan vad vi gjort för att förtjäna det här. Vi sitter mitt emot varandra i andmäktig tystnad och tacksamhet. Det är 23 grader varmt klockan 21.00. Det enda som eventuellt skulle kunna göra vår tillvaro ännu bättre hade varit ytterligare en natt på detta underbara ställe. Men, imorgon checkar vi in på 5-stjärniga Cosmopolitan på Las Vegas Strip. Det blir nog också fantastiskt, om än på ett helt annat sätt. Men först ska vi njuta färdigt av rummet med följande utsikt:St George TempleGod natt från mormonernas land, Utah!
Dagens körsträcka: Page - Kanab - Zion National Park - St George: 261 kilometer (162 miles)