roadslesstraveled.blogg.se

"Well, I'm goin' out west
where I belong
Where the days are short 
and the nights are long
Where they walk and I'll walk
They twist and I'll twist
They shimmy and I'll shimmy
They fly and I'll fly
Well they're out there a'havin' fun
In that warm California sun"

/ California Sun, Rivieras


Los Angeles är på många vis en fascinerande stad men också en stad svår att förstå sig på. Det vi tänker på och kallar för Los Angeles är, som vi nämnde redan igår, egentligen många olika städer som vuxit samman till en urban röra nästan lika stor som Skåne. Här bor cirka 13 miljoner människor. Som hela Sverige plus lite till. Det tar exemelvis 1 och en halv timme att i väst-östlig riktning köra bil mellan Santa Monica vid kusten och San Bernardino i östra delen av storstadsområdet (utan trafik, i rusningstrafik säkerligen det dubbla!!). När man ser detta på en karta eller försöker överblicka det i verkligheten blir det nästan oöverskådligt. Motorvägar, motorvägar, 10 filer i var riktning, stadsdelar på stadsdelar, kvarter efter kvarter i näst intill oändlighet. Det skulle kräva 100 livstider och mer därtill för att hinna upptäcka allt som LA har att erbjuda. Men skam den som inte försöker. Vi har ju trots allt två dagar kvar innan vi beger oss söderut mot San Diego. :)Ocean Avenue, ca 01.45.

01.22. Där har ni tidpunkten för när samtliga familjemedlemmar tyckte sig vara utvilade. Tidsomställning, eller? Vi fick försöka slå ihjäl tiden så gott det gick, turas om att vila en stund samt att underhålla Selma. Vi tittade ut genom hotellfönstret och såg en hemlös sova längs Ocean Avenue. Selma frågade varför mannen sover på gatan. Vi försökte till en början dra en vals och säga att han bara vilade och sen skulle gå hem till sitt hus och sova, men den gubben gick icke. Hon genomskådade oss brutalt och frågade massor av gånger om hon kunde få se mannen på gatan och undrade varför han sov där.The Georgian Hotel, Santa Monica, CaliforniaRuffigt, puffigt och flummigt, men också kreativt. Ja, där har ni våra första intryck av Santa Monica. Vi är förvånade över hur många hemlösa och missbrukare vi ser. Vi trodde nog snarare att de skulle husera i Venice och Downtown LA. Det känns inte helt tryggt att med ett litet barn kryssa mellan narkomanerna i Palisades Park, hur harmlösa de än verkar vara. Mest av allt är det så klart tragiskt att se så många människor på glid och ett kvitto på ett stort samhälleligt misslyckande när man inte lyckas ta hand om sina invånare. Tar man sig igenom stråken av hemlösa väntar dock en stor belöning: stranden! Denna strand! Vi spenderade en alldeles underbar morgon grävandes i sanden intill ett badvaktstorn med Santa Monica Piers nöjesfält som kuliss. Ljuvligt!Santa Monica Beach, Santa Monica, California"Some people stand in the darkness, afraid to step into the light..." :)En 45 minuters promenad söder om Santa Monica Beach ligger Venice Beach med sin berömda strandpromenad, fullproppad med rullskridsko- och skateboardåkare, street performers, försäljare och allmänna flummpellrar. Ingenting är väl så karaktäristiskt för Los Angeles som denna boardwalk. Efter lite trugande och mutande (löfte om lekplats, mer lekande i sanden, fruktsmoothie och bamsefigurer) fick vi Selma att gå med på att hoppa ner i vagnen, varpå vandringen kunde starta. Ganska snart ville hon dock hellre sitta på axlarna, och sedan gärna gå själv, helst balanserades på de cementvallar som skiljer stranden från promenaden. Tempot på vår vandring sjönk, frekvensen hemlösa ökade ju närmare Venice vi kom och dessutom började regnet hänga i luften, varpå vi efter ett lekplatsbesök kom fram till att göra ett nytt försök med Venice i morgon.Venice Beach, Los Angeles, California"It never rains in Southern California". Det vet ju alla! Det finns till och med en sång som heter så. Här är alltid fint väder. Regnar gör det någon annanstans. Inför resan har vi tagit det som en fullständig självklarhet att det skulle vara fint väder under vår vistelse här i LA. Så det var höga odds på att århundradets (nåja) enda regnoväder skulle dra in just de dagar vi befinner oss här. 10.30 öppnade sig himlen och det ösregnade tre timmar i streck. Vid det laget hade vi dessbättre hunnit inhandla lunch på Subway och Selma hade hunnit bli rejält redo för middagslur, så vi spenderade en lång siesta på hotellrummet medans vi såg de stackars hemlösa människorna huttra och kura ihop sig på parkbänkarna i Palisades Park på andra sidan gatan. Det gjorde verkligen ont att se. Hade vi kunnat hade vi köpt dem varsitt rum här på hotellet. Det är olika och väldigt orättvist vilken livets lott vi blivit tilldelade...Third Street Promenade, Santa Monica, CaliforniaSanta Monica Place

Los Angeles enda gågata, kallad Third Street Promenade, och ett av de kändare shoppingcentran (Santa Monica Place) ligger ett stenkast från vårt hotell, så när vädergudarna gav oss i det närmaste uppehåll begav vi oss dit för shopping och lite allmänt strosande. Vi hittade också till slut en välsorterad och fräsch deli där vi kunde inhandla vår kvällsmat, frukt och frukost. Vi vill dels gärna slippa sitta på restaurang med tvååring medelst myror i brallorna men också för att varje gång vår lilla familj slarvar med planeringen av mat hamnar vi till allas missnöje i panik på nåt McDonalds eller motsvarande. Mat ingen av oss egentligen gillar, men det går snabbt och man vet vad man får. 

Selma är en tjej med stark vilja. Ibland är inte den viljan kompatibel med mamma och pappas vilja. Vi har läst att detta inte är unikt för vårt barn utan att det även kan visa sig hos andra 2-åringar. :) I deli-butiken får hon plötsligt ett infall att hon måste veckla ut vårt paraply och hålla det själv. När pappa lugnt och pedagogiskt (så klart) försöker förklara att vi inte kan göra det inne i den trånga matbutiken blir det lilla barnet mycket kränkt och slutar ögonblickligen att samarbeta. Vi redde till slut ut det hela och kom fram till att vid samarbete ingick ett besök på tivolit på kvällskvisten. Båda parter var nöjda med förhandlingen.- "Tjejer kan köra buss!" (Selma)
- "Va?" (mamma och pappa)
Föräldrarna tänker en stund innan poletten trillar ner. Ja! Busschauffören igår var en kvinna, vilket Selma noterat. - "Absolut, sa vi. Tjejer kan köra buss. De kan göra allt som killar kan. Till och med kissa stående." Selma nickade nöjt.Santa Monica Pier, Santa Monica, CaliforniaVi hade utlovat både karusell och glass inför kvällens besök på nöjesfältet Pacific Park som ligger på Santa Monicas pir. Det hade dock regnat större delen av dagen, så när vi kommer fram till nöjesfältet visar det sig att endast pariserhjulet är öppet. Inga barnkaruseller. Jag försökte förklara situationen för Selma och berättade hur ledsen jag var för att hon inte kunde åka nån karusell (hon erbjöds pariserhjulet men avböjde). Hon lyssnade noggrant och berättade sedan för mamma att pappa var ledsen för att det inte blev någon karusell, vilket hon berättade om och om igen. - "Pappa ledsen. Det blev ingen karusell." Det var hjärtskärande. Det mest  hjärtskärande var att hon var ledsen för min skull, inte för sin egen. <3 Fina unge!Ett par turer på spelhallens minibilar och en glass senare var hon mycket nöjd med tivolibesöket, trots allt. Det var dags för hemgång efter en minst sagt lång första dag här i Kalifornien. I morgon hade vi egentligen planer på att åka superturistisk hop-on-hop-off-buss men väderleksprognosen säger att öppen dubbeldäckare inte är det mest lämpliga fordonet, så i nuläget vet vi inte. Vi får nog se, helt enkelt! 

"California, knows how to party
In the city of L.A.
In the city of good ol' Watts
In the city, the city of Compton
We keep it rocking!"

/ California love, 2Pac


Bucket list update:
Becca fick sin bild poserandes vid badvaktstornet, Check! Martin bangade på rullskridskoåkningen på Santa Monica Boardwalk. Att spela whac-a-mole på Pacific Park var inte möjligt idag pga regnet. Vi gör möjligen ett nytt försök att pricka av det imorgon.