DAG 3: LOS ANGELES (Venice Beach & Santa Monica Beach)
"Little girls from Sweden
dream of silver screen quotation
And if you want
these kind of dreams
it's Californication"
/ Californication, Red Hot Chili Peppers
Gröna gräsmattor, majestätiska palmer och massvis av människor som lever vackra liv. Sinnebilden av Los Angeles, ni vet. Allt är egentligen "fake". Varken gröna gräsmattor eller majestätiska palmer finns naturligt i södra Kalifornien. Gräsmattorna är anlagda, palmerna importerade och människorna har kommit hit från världens alla hörn. Det ska inte kunna bo 13 miljoner människor här, det är fullkomligt onaturligt. Allting bygger på konstbevattning. Södra Cali är en myriad av bevattningskanaler som gjort de torra dalarna och öknen bebolig. Vattnet är hårdvara och Los Angeles-floden är essentiell för stadens överlevnad och har varit ett politiskt vapen genom historien. Staden Los Angeles har ägt rättigheterna till flodens vatten och omkringliggande samhällen har tvingats inkorporeras i LA för att få tillgång till vattnet. Join us or dry out! För bara något år sedan sinade floden, bevattningsrestriktioner infördes av stadens politiker och invånarna började måla sina gräsmattor gröna. Sådana höjder kan fåfängan endast nå i Los Angeles, California, USA.
Så lite ironiskt är det allt, i detta solens och uppehållets förlovade land, att det regnar alla tre dagarna vi är här. Igår blev ju vår promenad till Venice Beach avbruten av regntunga moln och vi hade satt som mål att göra ett nytt försök idag. Kvinnorna och barnen i familjen tyckte dock inte att det utan uppehåll strilande regnet var mysigt promenadväder så vi tog helt sonika beslutet att dela upp styrkorna. Becca och Selma stannade på hotellrummet medans jag tog på mig regnjackan, la kameran i en plastpåse i ryggsäcken och började vandra söderut längs boardwalken.
Venice Beach, Los Angeles, California
Det var nog ett klokt beslut. Det hade inte varit värdigt en tvååring (eller en 33-årig mamma för den delen) att plumsa fyra kilometer genom vattenpölar i regnet ner till Venice där de hemlösa och ett par hundägare var de enda människorna som vågat sig ut i det okristliga vädret. Jag tog ett par foton på konstinstallationerna bredvid skate-parken, de fantastiska väggmålningarna samt fasaden på Brooks Avenue som användes som Hank Moody's hus i TV-serien Californication. Alla som någon gång antingen öppet eller i smyg haft en fäbless för rock'n roll-romantik och dekadent levene kunde väl inte undgå att åtminstone lite förälska sig i den serien? Nej, tänkte väl det! Inte jag heller. Den utspelar sig här i Los Angeles och vissa av inspelningsplatserna går att besöka.
Stadsdelen Venice planerades och anlades 1905 av tobaksmiljonären Abbot Kinney som ett Amerikas Venedig (därav namnet). Många kilometer kanaler grävdes men man hade klantigt nog glömt att göra fungerande cirkulation för vattnet så inom bara ett antal år hade flera av kanalerna blivit en illaluktande geggamoja. Merparten av de ursprungliga kanalerna fick fyllas igen, bilvägar anlades istället och idag återstår endast ett fåtal bevarade kvarter vattenvägar.
dream of silver screen quotation
And if you want
these kind of dreams
it's Californication"
/ Californication, Red Hot Chili Peppers
Gröna gräsmattor, majestätiska palmer och massvis av människor som lever vackra liv. Sinnebilden av Los Angeles, ni vet. Allt är egentligen "fake". Varken gröna gräsmattor eller majestätiska palmer finns naturligt i södra Kalifornien. Gräsmattorna är anlagda, palmerna importerade och människorna har kommit hit från världens alla hörn. Det ska inte kunna bo 13 miljoner människor här, det är fullkomligt onaturligt. Allting bygger på konstbevattning. Södra Cali är en myriad av bevattningskanaler som gjort de torra dalarna och öknen bebolig. Vattnet är hårdvara och Los Angeles-floden är essentiell för stadens överlevnad och har varit ett politiskt vapen genom historien. Staden Los Angeles har ägt rättigheterna till flodens vatten och omkringliggande samhällen har tvingats inkorporeras i LA för att få tillgång till vattnet. Join us or dry out! För bara något år sedan sinade floden, bevattningsrestriktioner infördes av stadens politiker och invånarna började måla sina gräsmattor gröna. Sådana höjder kan fåfängan endast nå i Los Angeles, California, USA.
Så lite ironiskt är det allt, i detta solens och uppehållets förlovade land, att det regnar alla tre dagarna vi är här. Igår blev ju vår promenad till Venice Beach avbruten av regntunga moln och vi hade satt som mål att göra ett nytt försök idag. Kvinnorna och barnen i familjen tyckte dock inte att det utan uppehåll strilande regnet var mysigt promenadväder så vi tog helt sonika beslutet att dela upp styrkorna. Becca och Selma stannade på hotellrummet medans jag tog på mig regnjackan, la kameran i en plastpåse i ryggsäcken och började vandra söderut längs boardwalken.
Venice Beach, Los Angeles, CaliforniaDet var nog ett klokt beslut. Det hade inte varit värdigt en tvååring (eller en 33-årig mamma för den delen) att plumsa fyra kilometer genom vattenpölar i regnet ner till Venice där de hemlösa och ett par hundägare var de enda människorna som vågat sig ut i det okristliga vädret. Jag tog ett par foton på konstinstallationerna bredvid skate-parken, de fantastiska väggmålningarna samt fasaden på Brooks Avenue som användes som Hank Moody's hus i TV-serien Californication. Alla som någon gång antingen öppet eller i smyg haft en fäbless för rock'n roll-romantik och dekadent levene kunde väl inte undgå att åtminstone lite förälska sig i den serien? Nej, tänkte väl det! Inte jag heller. Den utspelar sig här i Los Angeles och vissa av inspelningsplatserna går att besöka.Stadsdelen Venice planerades och anlades 1905 av tobaksmiljonären Abbot Kinney som ett Amerikas Venedig (därav namnet). Många kilometer kanaler grävdes men man hade klantigt nog glömt att göra fungerande cirkulation för vattnet så inom bara ett antal år hade flera av kanalerna blivit en illaluktande geggamoja. Merparten av de ursprungliga kanalerna fick fyllas igen, bilvägar anlades istället och idag återstår endast ett fåtal bevarade kvarter vattenvägar.Att tillsammans med Selma och Becca vandra utmed dessa kanaler har varit en av de saker jag sett fram emot mest på denna resa, men med familjen på hotellrummet och ett tilltagande regn som mer och mer började övergå i ösregn fick jag helt enkelt "kill a darling" och börja den våta vandringen hemåt igen.
Hank Moody's hus, Brooks Ave, Venice Beach, Los Angeles, California
Santa Monica City Hall
Så istället för eftermiddagslur på rummet försökte vi somna Selma i vagnen. Förmodligen hade vi läst av henne fel för hon visade efter en liten stund inga som helst tecken på att vilja sova. Tvärtom. Hon ville gräva i sanden och doppa fötterna i havet. Föräldrar som bestämt att ens barn ska sova har en tendens att inte vara så flexibla när barnet ifråga är av annan åsikt, men efter en stunds vuxentjurande över den uteblivna sömnen konstaterade vi att det var lika bra att njuta av situationen. Det fick bli en lekstund i sanden på den fantastiska stranden där dimman låg förtrollande tät runt bergen ovanför Malibu. Det förbannade vädret bröt dock förtrollningen. Tvååringar som fått smak på lek i sand reagerar sällan på föräldrars plötsliga kommando "kom så går vi hem, det börjar regna" med ett "ok, det förstår jag att vi måste". Så blöta och lite ledsna ankom vi hotellrummet och konstaterade att vi nog borde bytt den här sista natten mot ytterligare en natt i San Diego istället, vilket vi funderade på att göra när vi i måndags fick se väderleksprognoserna.
”Blue jean baby, L.A. ladyHold me closer, tiny dancer”
/ Tiny Dancer, Elton John
Vår erfarenhet av Los Angeles kollektivtrafik fick oss igår att beställa en taxi inför i morgon bitti då vi ska ta oss den nätta sträckan av 28 kilometer till Los Angeles järnvägsstation i Downtown LA. Där hoppar vi på Pacific Surfliner som ska ta oss söderut längs Kaliforniens kust. Nästa gång vi uppdaterar denna blogg befinner vi oss förhoppningsvis i staden San Diego. Insh'Allah! Det är nu äventyret börjar på riktigt, känns det som! Vi tackar Los Angeles för att åtminstone inte ha invaggat oss i villfarelsen att allt kommer vara lekande lätt under resan. Änglarnas stad är ingen "piece of cake" att ta sig an. Hon har skördat mången offer långt mer hårdhudade och luttrade än dessa tre lantisar från lilla Karlshamn. :)
"Sometimes I feel like
I don't have a partner
Sometimes I feel like
my only friend
Is the city I live in
The city of angels
Lonely as I am
Together we cry"
/ Under the bridge, Red Hot Chili Peppers
Bye bye Santa Monica!
/ Tiny Dancer, Elton John
Vår erfarenhet av Los Angeles kollektivtrafik fick oss igår att beställa en taxi inför i morgon bitti då vi ska ta oss den nätta sträckan av 28 kilometer till Los Angeles järnvägsstation i Downtown LA. Där hoppar vi på Pacific Surfliner som ska ta oss söderut längs Kaliforniens kust. Nästa gång vi uppdaterar denna blogg befinner vi oss förhoppningsvis i staden San Diego. Insh'Allah! Det är nu äventyret börjar på riktigt, känns det som! Vi tackar Los Angeles för att åtminstone inte ha invaggat oss i villfarelsen att allt kommer vara lekande lätt under resan. Änglarnas stad är ingen "piece of cake" att ta sig an. Hon har skördat mången offer långt mer hårdhudade och luttrade än dessa tre lantisar från lilla Karlshamn. :)"Sometimes I feel like
I don't have a partner
Sometimes I feel like
my only friend
Is the city I live in
The city of angels
Lonely as I am
Together we cry"
/ Under the bridge, Red Hot Chili Peppers
Bye bye Santa Monica!