DAG 1: CHICAGO
"Baby, don't you wanna go
To that same old place
Sweet home Chicago"
/ Sweet Home Chicago, Robert Johnson
Efter 1023 dagar, eller om man så vill: 2 år, 10 månader och 19 dagar är vi tillbaka på den gamla brottsplatsen, Windy City, Second City, Chi-town eller rätt och slätt: Chicago. Kärt barn har som bekant många namn! "Vi" är jag, Martin och min kollega/vän/reskamrat Anders Olsson. Förra gången vi var här i Chicago var det slutstation på ännu en grabbig road-trip genom USA, resor som för oss båda lade grunden till ett livslångt brinnande intresse för amerikansk kultur, politik och historia. Det var också under dessa resor tankar långsamt började väckas. Skulle man kunna göra något mer av det här intresset? Vi jobbar på en folkhögskola, är inte bundna till så många läroplaner eller styrdokument etc. och är därmed fria att utveckla nya kurser i folkbildningens namn. Nu är vi här i tjänsten som reseledare/arrangörer/guider för kursen "I utvandrarnas fotstår - en resa till svenskbygderna i Nordamerika" där vi under 12 dagar kommer att resa runt i de fyra delstaterna Illinois, Iowa, Minnesota och Wisconsin, dit många svenskar flyttade under utvandringsperioden 1840-1930. Här finns det svenska arvet bevarat tack vare svenskamerikanska sällskap och hembygdsföreningar och vi ska försöka vända på så många stenar som möjligt under vår tid här.
Mycket har hänt på de där 2 åren, 10 månaderna och 19 dagarna. Vi har utvecklat en helt ny kurs. Den har förankrats hos skolans ledning, planerats och marknadsförts. En dröm har gått i uppfyllelse. Vi åker till Amerika och vi får betalt för det! Hur sweet är inte det?
I släptåg har vi 16 glada kursdeltagare som tillsammans med oss under 12 veckor har förarbetat resan och studerat den svenska utvandringen till Nordamerika. Vi har sjungit emigrantvisor, släktforskat, kuskat runt i den småländska utvandrarbygden samt skärskådat emigrationen ur olika vinklar och perspektiv. Vi känner oss taggade till tusen för att äntligen komma iväg och se och uppleva allt det vi läst och pratat om.
04.00 samlades ett sömndrucket men förväntansfullt gäng på Karlshams resecentrum. Vissa hade redan sovit ett par timmar, andra hade valt taktiken att hålla sig vakna för att på så sätt kunna sova bättre på buss/flyg under dagen. I Bromölla och i Lund hämtades ytterligare deltagare upp. Allt gick perfekt enligt tidsschemat, inga försovningar eller förseningar och vi anlände Kastrups flygplats 06.30.
Helsingfors flygplats
När vi 23 timmar senare ramlar in i lobbyn till DeWitt hotel, som kommer vara vårt hem under de tre första nätterna, kan vi konstatera att ett dygn i den internationella kollektivtrafikens våld är en rejäl prövning, om än liten i förhållande till de prövningar de ursprungliga utvandrarna genomled för att ta sig till sitt nya hemland.
En liten sammanfattning: Först flyg till Helsingfors där vi hade nästan tre timmars väntetid. Därefter 8 timmar och 45 minuters transatlantisk flygning till Chicago. En hel arbetsdag och lite till inklämd i ett trångt säte med minimalt benutrymme. Väl framme på O'Hares flygplats spenderades ytterligare tre timmar med att ta oss genom långa slingrande köer till gränsskontrollen, därefter väskuthämtning, interntåg, släpande av väskor genom labyrintliknande korridorer, upp och ner i hissar och rulltrappor tills vi hittade avgångsplatsen för L-Train mot Chicagos centrum. 45 minuters tågresa och 20 minuters bussresa senare kunde vi till slut efterlängtat få sträcka på benen de sista 300 meterna fram till hotellet. Trots dygnets alla strapatser har det enkom varit glada miner och positiv stämning och det känns onekligen som en ynnerst att få spendera de närmaste 12 dagarna tillsammans med detta utomordentligt trevliga gäng.
Byte till buss vid Chicago/Ogden
Bo, Jimmy och Gunnel ser förvånansvärt pigga och glada ut efter sisådär 22 timmar på resande fot.
DeWitt hotel, Chicago Illinois
To that same old place
Sweet home Chicago"
/ Sweet Home Chicago, Robert Johnson
Efter 1023 dagar, eller om man så vill: 2 år, 10 månader och 19 dagar är vi tillbaka på den gamla brottsplatsen, Windy City, Second City, Chi-town eller rätt och slätt: Chicago. Kärt barn har som bekant många namn! "Vi" är jag, Martin och min kollega/vän/reskamrat Anders Olsson. Förra gången vi var här i Chicago var det slutstation på ännu en grabbig road-trip genom USA, resor som för oss båda lade grunden till ett livslångt brinnande intresse för amerikansk kultur, politik och historia. Det var också under dessa resor tankar långsamt började väckas. Skulle man kunna göra något mer av det här intresset? Vi jobbar på en folkhögskola, är inte bundna till så många läroplaner eller styrdokument etc. och är därmed fria att utveckla nya kurser i folkbildningens namn. Nu är vi här i tjänsten som reseledare/arrangörer/guider för kursen "I utvandrarnas fotstår - en resa till svenskbygderna i Nordamerika" där vi under 12 dagar kommer att resa runt i de fyra delstaterna Illinois, Iowa, Minnesota och Wisconsin, dit många svenskar flyttade under utvandringsperioden 1840-1930. Här finns det svenska arvet bevarat tack vare svenskamerikanska sällskap och hembygdsföreningar och vi ska försöka vända på så många stenar som möjligt under vår tid här.
Mycket har hänt på de där 2 åren, 10 månaderna och 19 dagarna. Vi har utvecklat en helt ny kurs. Den har förankrats hos skolans ledning, planerats och marknadsförts. En dröm har gått i uppfyllelse. Vi åker till Amerika och vi får betalt för det! Hur sweet är inte det?
I släptåg har vi 16 glada kursdeltagare som tillsammans med oss under 12 veckor har förarbetat resan och studerat den svenska utvandringen till Nordamerika. Vi har sjungit emigrantvisor, släktforskat, kuskat runt i den småländska utvandrarbygden samt skärskådat emigrationen ur olika vinklar och perspektiv. Vi känner oss taggade till tusen för att äntligen komma iväg och se och uppleva allt det vi läst och pratat om.
04.00 samlades ett sömndrucket men förväntansfullt gäng på Karlshams resecentrum. Vissa hade redan sovit ett par timmar, andra hade valt taktiken att hålla sig vakna för att på så sätt kunna sova bättre på buss/flyg under dagen. I Bromölla och i Lund hämtades ytterligare deltagare upp. Allt gick perfekt enligt tidsschemat, inga försovningar eller förseningar och vi anlände Kastrups flygplats 06.30.
Helsingfors flygplatsNär vi 23 timmar senare ramlar in i lobbyn till DeWitt hotel, som kommer vara vårt hem under de tre första nätterna, kan vi konstatera att ett dygn i den internationella kollektivtrafikens våld är en rejäl prövning, om än liten i förhållande till de prövningar de ursprungliga utvandrarna genomled för att ta sig till sitt nya hemland.
En liten sammanfattning: Först flyg till Helsingfors där vi hade nästan tre timmars väntetid. Därefter 8 timmar och 45 minuters transatlantisk flygning till Chicago. En hel arbetsdag och lite till inklämd i ett trångt säte med minimalt benutrymme. Väl framme på O'Hares flygplats spenderades ytterligare tre timmar med att ta oss genom långa slingrande köer till gränsskontrollen, därefter väskuthämtning, interntåg, släpande av väskor genom labyrintliknande korridorer, upp och ner i hissar och rulltrappor tills vi hittade avgångsplatsen för L-Train mot Chicagos centrum. 45 minuters tågresa och 20 minuters bussresa senare kunde vi till slut efterlängtat få sträcka på benen de sista 300 meterna fram till hotellet. Trots dygnets alla strapatser har det enkom varit glada miner och positiv stämning och det känns onekligen som en ynnerst att få spendera de närmaste 12 dagarna tillsammans med detta utomordentligt trevliga gäng.
Byte till buss vid Chicago/OgdenBo, Jimmy och Gunnel ser förvånansvärt pigga och glada ut efter sisådär 22 timmar på resande fot.DeWitt hotel, Chicago IllinoisVi hade av naturliga skäl inga inplanerade aktiviteter denna första kväll. Några stannade kvar på hotellet, vissa gick ut för att ta en öl innan läggdags och ett litet gäng tog den snabbgående hissen upp till observationsdäcket på John Hancock Center där vi fick en nattlig 360-graders panoramavy över 2,7-miljonersstaden Chicago och den bedårande Lake Michigan. 94 våningar upp ser man ända till Gary i delstaten Indiana i söder och till delstaten Wisconsin i norr. Enormt häftigt på alla vis, men ungefär här upplevde vi allihopa kollektiv "soppatorsk". Energin tog helt slut och vi kunde konstatera att det bara fanns ett botemedel: gå hem och sova!
John Hancock Center
Observation Deck, John Hancock Center
Cafecito, Chicago, IllinoisSo long, folks! Vi hörs imorgon.
