roadslesstraveled.blogg.se

Precis som den mycket trevliga personalen på DeWitt hotel hade utlovat fanns det imorse bröd, smör och marmelad på frukostbordet och vi var samtliga mycket tacksamma och glada för detta. Frukt och kakor i all ära, det är trots allt ingen frukost för oss nordbor. Vi behöver bröd! Rejäla mängder bröd! Att ta seden dit man kommer kan man göra på andra sätt.

När 18 personer reser tillsammans, börjar lära känna och fatta tycke för varandra är det lätt hänt att man som grupp omedvetet tar stor plats och sätter agendan när man kommer in i ett rum, eller för den delen en buss. Efter en gemensam promenad genom stan hoppade vi på buss 22 norrut och genast pågick många livliga och skrattfyllda samtal (på svenska) i bussen och de pendlande amerikanarna som tyst och väluppfostrat stirrat ner i sina mobiltelefoner tittade förvånat upp på oss som om vi vore utomjordingar. Vi överhörde till och med en kille säga till sin kompis: "Dude, what's going on? This is the craziest bus ride ever!" Så fördomen att svenskar inte pratar med varandra på bussen kommer inte slå rot i Chicago, Illinois. Underbart!Wrigley Field, Chicago, IllinoisAnders, Bo, Pia, Håkan, Gunnel och Ingrid.Under 1860-talet började svenskar att anlända till den unga staden invid Michigansjöns strand som fått sitt namn efter Miami-Illinois-indianernas ord för lök (Shikaakwa = Chicago). Flertalet av dessa (svenskarna, inte lökarna) slog sig ner i områdena norr om Chicago River. Den stora branden 1871 som ödelade 17 500 byggnader och gjorde hundratusentals människor hemlösa var en stor tragedi men skapade samtidigt arbetstillfällen när staden startade sitt uppbyggnadsarbete och folk vällde in från jordens alla hörn. Många av svenskättlingarna flyttade nu längre norrut till stadsdelen Andersonville. Här levde den svenska kulturen kvar och fortfarande finns butiker och restauranger där man bevarar sitt svenska arv, även om svenskättlingarna för länge sedan glömt sitt forna hemlands språk och blivit assimilerade amerikaner. Här finns dock Swedish bakery, Svea Restaurant, Simon's Tavern och inte minst Swedish American Museum där vi sedan länge bokat in oss på ett studiebesök medelst svensktalande guide.Swedish American Museum, AndersonvilleKarin, vår svensktalande guideLeif, Göran och BoKeit, Martin och Åke kollar in litteraturen i gift-shopen. 

Besöket på museet var mycket trevligt och informativt och utöver emigrationen dryftades ämnen såsom skillnaderna mellan det svenska och det amerikanska samhället. Personalen på museet (ideella och fast anställda) hade nästan uteslutande svenskt påbrå men endast vår guide Karin kunde prata flytande svenska. Efter museibesöket käkade vi lunch på svensk-amerikanska Svea Restaurang där bland annat falukorv, pannkakor med lingonsylt, limpa samt svenska köttbullar fanns på menyn. Interiören gick så klart i gult och blått, det var dalahästar och vikingaskepp överallt. Väldigt svenskt men samtidigt konstigt och exotiskt, på något sätt. Jag kom i samtal med en äldre man vid bordet bredvid och det visade sig att hans far utvandrat från Gotland, att han spenderat mycket tid i Sverige under sin ungdom men att han nu glömt nästan all svenska. Ett underbart möte! Summa summarum kändes det som att vår resa i utvandrarnas fotspår började på riktigt i och med besöket i Andersonville.Svea Restaurang, AndersonvilleEtt gäng hoppade på tillbakavägen av vid Chicago History Museum, några åkte ner till floden för båttur med arkitektur-tema och Anders besökte The Museum of Contemporary Art. Det känns som en bra balans med en gemensam aktivitet per dag och därefter valfritt innehåll under resterande tid. Alla hinner få sina behov tillfredställda samtidigt som vi får känna samhörighet som grupp.Chicago History MuseumLincoln Park, Chicago, IllinoisMuseum of Contemporary ArtVår svensktalande guide Karin från Swedish American museum hade tipsat oss om Gino's Pizzeria, där Chicagos bästa "deep dish pizza" tydligen serverades. Restaurangen var coolt inredd med väggarna fullklottrade av gästers namnteckningar, en tradition som funnits sedan öppnandet på 60-talet. Jag och Anders beställde en "large pizza" att dela på. Är det något amerikaner inte skojar om eller tar lätt på är det storleken på matportioner. Följdaktligen skojade de inte heller när pizzan kallades "large" (stor). Vi, två fullvuxna karlar, klarade bara att gemensamt äta upp två tredjedelar av EN pizza. Only in America, folks!Gino's Pizzeria, Chicago, IllinoisRedan förra gången vi var här i Chicago blev vi knockade av denna storslagna och underbart mångfacetterade stad och det känns en smula vemodigt att i morgon bitti behöva lämna och dra västerut, ut på The Great Plains där nya äventyr väntar. Först Bishop Hill och sedan vidare mot delstaten Iowa. Det blir säkert väldigt bra, det också. Vi hoppas dock innerligt att vi någon gång i framtiden får möjlighet att återvända hit, till Chi-town, Windy City, Chicago. Vem vet, vem vet? Good night, you guys!