DAG 9: MINNEAPOLIS (American-Swedish Institute & Minnehaha Falls)
"A dozen yellow roses
All that's left in Minneapolis
I wish I'd never seen your face
or heard your voice
You're a bad pain in my gut
I want to spit you out
Open up this wound again
Let my blood flow red and thin
Into the glistening
Into the whiteness
Into the melting snow of Minneapolis"
/ Minneapolis, Lucinda Williams
"Minneapolis". Etymologi är kul. Det är läran om ords ursprung. Minnea = vatten på Siouxspråk. Polis = stad på grekiska. Minneapolis är med andra ord "staden vid vattnet" eller "vattenstad". Vattnet är så klart dels Mississippi-floden men också de många sjöar som omger och även finns inom stadsgränsen. Logiskt och rimligt, även om "Minneapolis" låter pampigare än dess faktiska betydelse.
Sven Johan Olofsson föddes 1860 i Vislanda i Småland och emigrerade tillsammans med sin familj till Minnesota 1868. Där blev han så småningom Swan J Turnblad, chef för Svensk-Amerikanska Posten och skapade sig en rejäl förmögenhet. En del av dessa pengar investerade han i byggandet av Turnblad Mansion. Vid sin död testamenterade han sitt skrytbygge att bli ett museum och ett sällskap som skulle förvalta det svensk-amerikanska arvet i Minneapolis. Idag heter sällskapet American-Swedish institute och hit hade vi idag ett besök inplanerat.
American-Swedish Institutes prisbelönta restaurang "Fika".
Swan J Turnblad
Turnblad Mansion, Minneapolis, Minnesota
Det var onekligen ett imponerande bygge, Swans kåk. Sicken lyx, sicket överdåd! Samtidigt är historien om Swan J Turnblad en smula tragisk och belyser det faktum att pengar inte gör en människa lycklig. Istället för att bo i det gigantiska huset (rent tekniskt ett slott) sov familjen i en lägenhet på andra sidan gatan. Hans enda barn, en dotter, fick inga egna barn, så släktlinjen dog bara en generation efter Swan själv. Vem skulle nu ta över huset? För vem hade han byggt det? Var allt bara för att visa hur mycket pengar han tjänat? Ett jättelikt fåfängt ego? En viss bitter eftersmak gav allt besöket på ASI.
Bo med sina amerikanska släktingar
På eftermiddagens program stod en utflykt till Minnehaha Falls State Park. Många namn på orter, sjöar och floder här i trakten innehåller ordet Minne, i detta fallet betyder det "Curling water" eller "Water falls". Vattenfallet blev känt under mitten av 1800-talet när den mycket populäre amerikanske poeten Henry Longfellow skrev en dikt kallad "Song of Hiawatha". Trots att Longfellow aldrig varit i Minnesota blev han inspirerad av urinvånarnas sägner, myter och namn. Dikten handlar om indiankrigaren Hiawatha som blir förälskad i flickan Minnehaha.
Minnehaha State Falls Park, Minneapolis, Minnesota
Bo och Eva i samspråk
Det var närmre 30 grader och stekande hett i ravinen dit vattnet faller, men vackert och mäktigt likväl. På en av informationstavlorna läste vi att den dåvarande presidenten Lyndon B Johnson besökt Minnehaha Falls 1964. Problemet var att det var rejäl torka i hela Minnesota, varpå man fick konstbevattna floden med alla vattenreserver som kunde uppbådas för att presidenten skulle få se fallet samt att bilderna som förevigade ögonblicket skulle visa upp en rejält mullrande kaskad. Fåfängt? Nähä...
"Well, it's Ninth and Hennepin
All that's left in Minneapolis
I wish I'd never seen your face
or heard your voice
You're a bad pain in my gut
I want to spit you out
Open up this wound again
Let my blood flow red and thin
Into the glistening
Into the whiteness
Into the melting snow of Minneapolis"
/ Minneapolis, Lucinda Williams
"Minneapolis". Etymologi är kul. Det är läran om ords ursprung. Minnea = vatten på Siouxspråk. Polis = stad på grekiska. Minneapolis är med andra ord "staden vid vattnet" eller "vattenstad". Vattnet är så klart dels Mississippi-floden men också de många sjöar som omger och även finns inom stadsgränsen. Logiskt och rimligt, även om "Minneapolis" låter pampigare än dess faktiska betydelse.
Sven Johan Olofsson föddes 1860 i Vislanda i Småland och emigrerade tillsammans med sin familj till Minnesota 1868. Där blev han så småningom Swan J Turnblad, chef för Svensk-Amerikanska Posten och skapade sig en rejäl förmögenhet. En del av dessa pengar investerade han i byggandet av Turnblad Mansion. Vid sin död testamenterade han sitt skrytbygge att bli ett museum och ett sällskap som skulle förvalta det svensk-amerikanska arvet i Minneapolis. Idag heter sällskapet American-Swedish institute och hit hade vi idag ett besök inplanerat.
American-Swedish Institutes prisbelönta restaurang "Fika".Swan J TurnbladTurnblad Mansion, Minneapolis, MinnesotaDet var onekligen ett imponerande bygge, Swans kåk. Sicken lyx, sicket överdåd! Samtidigt är historien om Swan J Turnblad en smula tragisk och belyser det faktum att pengar inte gör en människa lycklig. Istället för att bo i det gigantiska huset (rent tekniskt ett slott) sov familjen i en lägenhet på andra sidan gatan. Hans enda barn, en dotter, fick inga egna barn, så släktlinjen dog bara en generation efter Swan själv. Vem skulle nu ta över huset? För vem hade han byggt det? Var allt bara för att visa hur mycket pengar han tjänat? Ett jättelikt fåfängt ego? En viss bitter eftersmak gav allt besöket på ASI.Bo med sina amerikanska släktingarPå eftermiddagens program stod en utflykt till Minnehaha Falls State Park. Många namn på orter, sjöar och floder här i trakten innehåller ordet Minne, i detta fallet betyder det "Curling water" eller "Water falls". Vattenfallet blev känt under mitten av 1800-talet när den mycket populäre amerikanske poeten Henry Longfellow skrev en dikt kallad "Song of Hiawatha". Trots att Longfellow aldrig varit i Minnesota blev han inspirerad av urinvånarnas sägner, myter och namn. Dikten handlar om indiankrigaren Hiawatha som blir förälskad i flickan Minnehaha.Minnehaha State Falls Park, Minneapolis, MinnesotaBo och Eva i samspråkDet var närmre 30 grader och stekande hett i ravinen dit vattnet faller, men vackert och mäktigt likväl. På en av informationstavlorna läste vi att den dåvarande presidenten Lyndon B Johnson besökt Minnehaha Falls 1964. Problemet var att det var rejäl torka i hela Minnesota, varpå man fick konstbevattna floden med alla vattenreserver som kunde uppbådas för att presidenten skulle få se fallet samt att bilderna som förevigade ögonblicket skulle visa upp en rejält mullrande kaskad. Fåfängt? Nähä..."Well, it's Ninth and HennepinAll the doughnuts have names
that sound like prostitutes
And the moon's teeth marks
are on the sky
Like a tarp thrown all over this
And the broken umbrellas
like dead birds
And the steam comes out of the grill
like the whole goddamn town's
ready to blow
And the bricks are all scarred
with jailhouse tattoos
and everyone is behavin' like dogs"
/ 9th & Hennepin, Tom Waits
Den stadskärna Tom Waits beskriver har tagits över av samhällets laglösa. Horor, hallickar och kriminella, alla beter sig som hundar. Under 1970- och 80-talet genomgick många amerikanska städer en nedgång. På 1950-talet hade den genomsnittliga amerikanska medborgaren fått det avsevärt bättre ekonomiskt ställt. Bilen blev tillgänglig för den breda massan och många människor hade råd att lämna de ruffiga städerna för ett bekvämt liv i de nybyggda förorterna. Förutom företagens kontor som blev kvar i centrum intogs stadskärnorna istället av de mer suspekta elementen i samhället. Efter "business-hours" (ca 17.00) var inte downtown ett ställe där vettigt folk befann sig om man inte var ute efter att skaffa "nya vänner". Under början av 2000-talet genomgick dock många amerikanska stadskärnor en rejäl ansiktslyftning och avlusning. Ut med knarklangarna och de hemlösa och in med turisterna. Idag är Minneapolis en fantastiskt ren, snygg, trygg och supermodern stad och det är inte mycket man känner igen från Tom Waits text när man står i korsningen mellan 9th Street och Hennepin Avenue.
9th & Hennepin, Minneapolis, Minnesota
I 30-gradig värme gick Martin en rejäl stadsvandring från vårt hotell Millenium utmed Nicollet Mall, därefter längs Hennepin Avenue till Bob Dylan-väggmålningen och ända till Hennepin Avenue Suspension Bridge, därefter längs Mississippi-floden till Stone Arch Bridge och sedan genom business-kvarteren tillbaka till hotellet. 10 kilometer och 500 bilder på 1h 30min. Vilken stad det här är!!
Hennepin Avenue Suspension Bridge
I morgon besöker vi Mill City Museum där vi får lära oss mer om när Minneapolis var världens främsta mjöltillverkare. Efter denna finkulturella aktivitet beger vi oss till förorten Bloomington där Amerikas största shoppingcentrum finns beläget, Mall of America. Högt och lågt. En lagom mix. :)
that sound like prostitutes
And the moon's teeth marks
are on the sky
Like a tarp thrown all over this
And the broken umbrellas
like dead birds
And the steam comes out of the grill
like the whole goddamn town's
ready to blow
And the bricks are all scarred
with jailhouse tattoos
and everyone is behavin' like dogs"
/ 9th & Hennepin, Tom Waits
Den stadskärna Tom Waits beskriver har tagits över av samhällets laglösa. Horor, hallickar och kriminella, alla beter sig som hundar. Under 1970- och 80-talet genomgick många amerikanska städer en nedgång. På 1950-talet hade den genomsnittliga amerikanska medborgaren fått det avsevärt bättre ekonomiskt ställt. Bilen blev tillgänglig för den breda massan och många människor hade råd att lämna de ruffiga städerna för ett bekvämt liv i de nybyggda förorterna. Förutom företagens kontor som blev kvar i centrum intogs stadskärnorna istället av de mer suspekta elementen i samhället. Efter "business-hours" (ca 17.00) var inte downtown ett ställe där vettigt folk befann sig om man inte var ute efter att skaffa "nya vänner". Under början av 2000-talet genomgick dock många amerikanska stadskärnor en rejäl ansiktslyftning och avlusning. Ut med knarklangarna och de hemlösa och in med turisterna. Idag är Minneapolis en fantastiskt ren, snygg, trygg och supermodern stad och det är inte mycket man känner igen från Tom Waits text när man står i korsningen mellan 9th Street och Hennepin Avenue.
9th & Hennepin, Minneapolis, MinnesotaI 30-gradig värme gick Martin en rejäl stadsvandring från vårt hotell Millenium utmed Nicollet Mall, därefter längs Hennepin Avenue till Bob Dylan-väggmålningen och ända till Hennepin Avenue Suspension Bridge, därefter längs Mississippi-floden till Stone Arch Bridge och sedan genom business-kvarteren tillbaka till hotellet. 10 kilometer och 500 bilder på 1h 30min. Vilken stad det här är!!Hennepin Avenue Suspension BridgeI morgon besöker vi Mill City Museum där vi får lära oss mer om när Minneapolis var världens främsta mjöltillverkare. Efter denna finkulturella aktivitet beger vi oss till förorten Bloomington där Amerikas största shoppingcentrum finns beläget, Mall of America. Högt och lågt. En lagom mix. :)